ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN: 1.2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄCKE. FÖRSTA DELEN. (Forts. från föreg. MA) — Så du säger; mitt barn; än din ädle:fader och jag... tror du icke vi skulle sörja om du försvunne ifrån: oss! — Visst tror jag det, älskade moder Ritza återtog flickan och :kysste: ömt den gamla frun — men ser du, i sagan hör män ju aldrig talas om: sörjande gamla fruar, utan bara om unga vackra riddare; somsedan skola lösa förtrollningen: och befria den bergtagna, och nu berättar jag för dig en verklig saga, en riktigt verklig: saga. : Jo Aj, ajyc kära: bart, jag fruktar du: har rätt! Det likar sig till, att du blef förtrollad der :på Jätturn: — Så farligt lärer det väl icke vara, fact jag höll på att blifva der jag vär; eller åtminstone: försvinna från dig och min fader; men blif ej förskräckt, kära moder, du har Ju mig hos dig igen: — Gud! och den. beliga jungfrun beskydde dig: barn och förtage allt ondt ifrån dig, nen i dessa tider och i detta land, der: godtycket är(lav, der kan man ej vara nog försigtig; och jag älskar dig som om du vore mitt eget barn, och kommer det :något dig-vid, så skulle mitt gamla hjerta brista.,;. Men fortsätt med din berättelse!