Dagens Nyheter – 3 maj 1867, sida 1

— Det var märkeligt, herr Johan — yttrade fru Richissa — mina tankar föllo just nu på eder! — Det gläder mig, ädla fru — svarade fogden och log, under det hans blick var hvass som en dolkspets — mina tankar dväljas också helst i dessa rum; der hon blomimar aden ädela ros och förgyllande skrinc, som de sjunga i visan här i dessa bygder. Det ser då ut, som om våra tankar skulle mötas. :;:; Fogden vände sig mot Agnes, men innan han hade hunnit yttra ett ord, afbröts han af fru Richissa. — Måtte det vara ett godt möte; fogde! — sade hon; och liksom ifrig att göra ett slut på samtalet tillade hon — jag förmodar ert ärende gäller anstalterna för vår afresa? 2 Så är det, min fru, och om ni tillåter mig, är jag redo att ledsaga er och er skyddsling till den stora loftssvalen, der alla redan äro församlade: Och de följdes åt genom loftssvalen till det stora rummet; som : skilde fruntimmernas rum från fogdens enskildta. — ILL t I gästabudssalen. I den stora salen befunno sig vid fruntimmernas inträde tvenne män, till sitt yttre helt olika hvarandra. s Denene hade ett öppet och ädelt ansigte: Hans hållning vär stolt; det syntes, att han var van att-se andra buga för sig. Men det var det oaktadt något förbindligt och tilldra