Dagens Nyheter – 3 maj 1867, sida 1

dad: I hans båt befann sig ett gammalt gråskägg, till hvilken jag hörde honom säga: — Fort härifrån, för jungfrun till stranden och följ henne tills hon koterter i säkerhet, jag har ännu något här att skaffa, du träffar mig deräppe i Jättarvallsstugan. cMannen svarade något, som jag icke lade märke till; men så mycket förstod jag, stt han var hemma på ett ställe; som hette Hamra, och att min: räddare hette Herrman, för gråskägget nämnde honom vid namn: tOch dermed Hoppade han, som hette Herrman, i den andra båten och rodde meden otrolig snåbbhet efter de båda män, som velat bergtaga Mig, och hvilkas hufvaden syntes ett stycke bort på sjön; cMannen, som . rodde mig, var gammal och ordkarg; aldrig ett ord fick jag honom att säga. Så fort jag stod på stranden; sadejag: honom, att han ej behöfde följa mig längre; men jäg såg honom dock på afstånd följa mig, ända tills du mötte mig, och vi voro färdiga att bryta upp. — Besynnerligt; mitt barn, besynnerligt — yttrade den gamla och skakade på hufvudet: — Tydligen finnes här någon; som :.: ja, ja lika godt, den heliga jungfrun beskyddar de sina! I detsamma hördes någon taga i nyckeln till den yttre dörten, som öppnades: place 3 : Fogden; Johan Wale, trädde fram i rummet, djupt bugände för de båda qvinnornas es Den gamla frun fästade en genomtborrände blick på den bugande manhen, :hvars-långa plym sopade golfvet, vid det han med handen förde ratten fram och åter,