i antågande; der höres gnisslet från en misshandlad fiol; som bjuder till att jemra sig i marschtakt; från ett annat håll skräller en hornlåt; så att det rungar i skogen, hvilken om vårqvällarna är ovanligt lydt, och der nedifrån dälden hör man ett :oredigt sorl af röster allt mer och mer närmande sig. Andtligen äro då de flesta äf dem; som hopsamlat bränslet, uppkomna på klinten, och nu skall elden släppas ilös. — Nej, se Melsingarne ä äfven vaknals — ropar en och pekar åt vester, .der .mau från Mellösastranden af Dilla Hjelmaren ser det röda fladdrande skenet af en eld; — Nu rdåste vi skynda ossl Näst det att få vara med om festen är ingenting den qvällen så roligt; som att ffåltända brasan. Derom slåss -pojkarna; och har ien gosse någon bland flickorna :som han will :göra glad eller visa en artighet; så stryker han seld på svafvelstickan och låter henne tända: riset. Oåh när lågan trängt sig igenom rishögen och dess första flamma slår upp möt.den mörka qvällsbimmelen; då svinga åskådarna sina mössor och höja ett skallande hurra! — söm möjligen skär hårdt in i ett musikaliskt öra, men som är ärligt menadt och höres ner till byarna i tråkten; der mången; som ej fått vara med, sitter bakom fönstret och gläder sig åt skenet: Och hurraropet besvaras af folk, som är i antågande, och upprepas af skogens troll; -det gäckande ekot; Efterhand ser man skenet af eldar från alla håll. Från Ullviklinten ksn man ibland räkna ända till -hundra stycken. Det är en vacker illumination; egnad den :väntade sommaren! (Forts.)