Okunnigheten på landsbygden. (Ur ett bref från Dalarne.) Man hör ofta berättelser om den lättrogenhet, med hvilken den enfaldiga allmogen låter inbilla gig de orimligaste saker, som, ju befängdare de äro, desto lifligare uppfattas de, och blifva ett kärt ämne att springa med i granngårdarna, så att det snart når omkring kela socknen, att icke säga hela orten. En sådander befängd historia, nej profetia var det, som nu förlidne vinter kom i sväng här i bygden. -Denskan roa dig. En dag i början af februari mötte jag på vägen min gamla godsinta granngumma, stannade och frågade: -hur står till mor Malena? Hå! hål! suck gumman: Gud bjelp oss fram öfver denna källan — kylan menade hon —! Ja det-är en kall vinter, medgaf jag. Jag mente inte. så jag, sade gumman. Nå, är det någon komet, som kommer nu igen att frysa ibjäl oss, såsom sist, när vi fått veta, att en kömet skulle bränna upp hela jordklotöt, så ätt det skulle smälta som smör i solsken. — Kära herre! ;suckade gumman: sspektakla inte nu ssom herrn gjorde, pär jag talade om kometen. Det blef assint af alltihop det der, men nu är det allvarsamt. — Nå, inföll jag, låt höra det der allvarsavima då. — Å, suckade gumman, nog vet han, som är cen så lärd herre, pyss kommen från Upsåla, bära han ville fram med :det. — Nu tog jag.på mig en andäktig.min med försäkran, att jag ingenting visste; hvarefter gumman med korslagda näfvar på sin käpp började: Jo, si herrn, det är så, att åtta dar till som i tisdags var, det var i förrgår det, den der tisdan som-kommer, blir 80 grader kallt, och det står på i tre dyngen,.dag och natt, och si då skall böllten afsalla kritur och en fjerndel af alla menniskor frysa ibjel. Det har tydligt stått tä läsa i tidninga, ja i sjelfve Stocklomstidninga har ä stått; å hä ä så visst att Lass Pelles Erkers Olle sått på kantore och hörd:hur bökhållarn läste oppä i tidninga, och sen feck vi veta att Hofors patron ifrån Stocklom skrifvit hem till alla sina underhafvande att bära in foder och vatten och ved i stugorna till den hiskliga dagen. Att här göra invändningar visste jag, alltsedan kometförskräckelsens dågar, skulle verka som olja på (elden. Snart fick jag höra, att det inte var guttfhan ensåm som trodde på förutsägelsen om ödskylan, ty detta språk gick från stuga till stuga och från by till by. Det berättades i de dagarna, att: några gummor:i. Svärdsjö, som blött Hade någrå getter i hvar sitt litet kyffe, började flytta ihop dem, att de skulle värma hvarandra; foder och vatten framskaffades äfven. Detta påminnerom ett rykte, som för många år sedan här i-Orten gick och gällde för en fullt pålitlig:sanning, Bemligen att en jätte gått fram igenom -staden och derunder vridit om visaren på Kristine torn, hvarunder han fnös in genom gluggen, så att tornväktarendamp baklänges; att han steg öfver ån der:pu Magasinsbrön är uppsatt, att han ställt sig grensle öfver en hytta på Presttägten och värmt sig, ty byxorna voro gönder. Detta allt intygades af både tornväktare och smältare, och till yttermera visso hade man sett hang famnrlånga