Dagens Nyheter – 2 maj 1867, sida 1

lyckan, men hennes känslor hade ännu icke fä stat sig vid någon viss; som för henne utgjorde det godas och det rättas känpe; hvars motgång och medgång, strider och segrar hon ville dela som sina egna: När hon sprungit uppför de få trappsteg, hvilka skilde loftsvalsdörren från dörren till det rum; hvilket hon fått sig anvisadt som sitt under vistelsen på Borganäs; tog :hon ett djupt andetag, som om-hon sluppit ifrån någon rätt svår olycka: Rummet: var lågt; men temligen stort; ehuru de grofva takbjelkarhe och de små: fönstren med sina runda blyinfattade rutor, hvilka sutto högt under taket, gjörde det tungt och dystert, Väggarne voro behängda med tapeter af flandriskt kläde, utsydda -med:blomrankor och vax pensköldar. Till höger om -: dörren; ett par alnar från densamma; stod ett stort; långt fram i rummet utspringande ekskåpy och bortom detta; i ena hörnet; stod midt under ett af de små fönstren en bönpall, öfverhöljd med ett rikt broderadt täcke af rödt flöjel eller sammet: Ofvanom den lilla bönpallen var på väggen upphängd en liten bild af jungfru Maria. Den var af purt silfver, men manteln och glorian kring jungfruns och det heliga barnets hufvuden voro förgyllda. Det var ett konstrikt arbete och hade långliga tider tillbaka tillhört grefve Hans slägt. Hans dotter: hängde med en svärmisk lidelse fast -vid denna helgedom och kunde aldrig skilja sig från densamma: Derför måste den -äfven följa med-henne öfverallt, der hon befann sig. På-den vägg, söni bildade vinkel mot-dennaj stöd -en stor; med--mörka i sparlakan omgifven