Dagens Nyheter – 2 maj 1867, sida 1

Hans morgonhelshing tycktes dock icke vara välkommen; Tvärtom visade sig i Agnes anlete en omisskännelig förbittring; vare sig nu att det var till följd af den grymhet, som hon sett honom färdig att utöfva, eller emedan hon åtminstone önskade förblifva ostörd efter den tilldragelse, hvartill hon varit vittne: Med ett lätt drag af ovilja besvarade hon italienarens helsning och försvann derefter bakom dörren; utan att lettna honom tid att fortsätta det samtal; som. han synbart velat anknyta. Den -unga flickan, som tagit den fattige ynglingen i sitt beskydd, var dotter till grefve Hans af Ewersten och Hougårten, en tysk herre; som för försträckningar. till kronan egde Gripsholms slott och län i pant, äfvensom Oppenstens slott i Westergötland med Kinda öch Mo härader. Han hade ock en längre tid varit bosatt i Sverige och befann sig nu på en resa uppåt Dalärne; der konungen -gifvit honom anvisning på vissa skeppund koppar från Falu gtufva i afbetalning på en senare fordran; Han hade blott ett erida barn; -Agnes; en rask och liflig, kanske något bortskämd flicka; meh sådan hon nu vär, så var hon sin fars ögonsten, och mången svensk herreman ur de förnämsta slägterna hade trådt dansen henne till behag på Gripsholms slott; Hon var af en övanlig skönhet; och derjemte -glödde i hennes stora mörka ögon något så barnafronit och hjertegodt, att hon väl kunde sätta hjertan ibrand:. Ännu hade dock i ingen vunnit detta hjerta. Hon lekte och fröjdade sig som -ett barn såt dansen och åt tornerspelen lika mycket som åt sagorna och sångerna om förtrollade prinsår och prinsessor; :hon grät öfver olyckan och jublade -öfver