Dagens Nyheter – 1 maj 1867, sida 2

här hade en olycklig för tig; som behöfde tröst och hjelp. . — Guds moder beskydde er för att ni ej flydde den arme gossen — halfhviskade ynglin gen. — Hjelp mig; ty ni kan det nog: Far ligger der nere i tornet, fhor är sjuk af sorg och bekymmer, och i dag skola fogdens knektar släpa honom till dagsverke här på slottet. Han skall dö derunder, öm icke.::Lofva mig att ni lägger ett godt ord för hönom hos fogden : ; . lofva mig det, och jag skall bedja Guds moder och alla helgon välsigna er:;.: — Hvad heter du. ..? — Jag heter Erik och min far Lars Olsson i Nibla; det vill säga — tillade hån med ett eget leende — det var hans gård en gång; innan ::: — Tala ut, min vän — uppmuntrade honom den vackra flickan — din far har förlorat sin gård? Gossen nickade betydelsefullt, och en kufvad hämdlust afspeglade sig i hans drag: — Fogden har tagit gården — svarade han — far var en bland de förmögnaste bönderna här omkring slottet; och hans egor gränsade intill slottets, och derför skulle hän mista gård och grund :..men det är en lång historia; nu är det blott en dödssjuk qvinna och en utsvulten pojke qvar af hela herrligheten . :: Säg, säg; vill ni bjelpa den dödssjuka qvinnan? I detsamma ljöd en genomträngande ton från vakttornet vid porten. Det var signalen för slottsfolket att stiga upp och rusta sig till dagens förestående sysslor och göromål: Det började också genast blifva lifligt i de många bygg naderna på gården; dörrar slogos upp; steg hör