Dagens Nyheter – 1 maj 1867, sida 2

gång komme i fråga — med största sannolikhet af framgång skulle göras der. Åt vester och norr bestod befästniugen endast af den nämnda ringmuren, innanför hvilken befunno sig de för slottsfolket nödiga byggnaderna: Österut från tornet sträckte sig en större byggnad, försedd med fönster och kring hvars loft gick en utbygd bro; den så kallade höganloftsbron; hvilande på utspringande stockar ur den starka timmerväggen, samt täckt med en fortsättning af det sluttande spåntaket, som här uppbars af smäckra stolpar: Ofta var en sådan höganloftsbro klädd med bräder och försedd med små vindögon, men här var den öppen; endast försedd med ett utskuret räcke nedtill, och emedan den låg åt norr hade man derifrån den herrligaste utsigt öfver sjön med dess många vikar, öfver de löfklädda stränderna och den mörka furuskogen längst bort i bakgrunden: Denna byggnad beboddes af slottsherren; På den motsatta östra gafveln stödde den sig mot ett mindre torn, Det var porttornet, som skulle försvara vindbron och tillgången till slottet från den sidan, der sundet mellan holmen och land var smalast. Just som den smygande ynglingen hunnit lemna tornet och ämnade vika af åt venster mellan ringmuren och den närmast belägna byggnaden; som tycktes Vara stallet; lät han ännu en gång blicken öfverfara det stora gårdsrummet, liksom ville han rätt öfvertyga sig om, att han förblifvit obemärkt. Men då stannade han plötsligt liksom fastnaglad på stället: Hans blickar voro fästade på loftsbron: Der syntes ofvanom broräcket ansigtet och öfre delen af en bedjande qvinna: Ansigtet