Dagens Nyheter – 30 april 1867, sida 2

kande sömn, och liksom dessa vidtaga de sina mått och steg för att i lugn njuta sin hvila: Så ser man till exempel malvan luta sina blad mot hvarandra i upprest ställning, för att beskydda de unga knopparne under deras sömn: Skogs-balsaminen sänker deremot sina blad såsom ett beskyddande hvalf rundtomkring sina blommor: Många vexter med sammansatta blad lyfta; vid skymningens inträde, sina hjertblad och böja deras spetsar så, att derigenom bildas ett tak; hvarunder blommorna kunna finna skydd mot kölden och andra faror; som natten medför: Slutligen iakttaga de flesta sofvande vexter den försigtigheten att sluta sina blommor innan de öfverlemna sig åt sömnen, för att skydda dessa sina organer mot nordanvinden och den starka daggen. Några öppna regelbundet sina blommor på morgnarna för att åter sluta dem vid solens nedgång; således sofva de längre på hösten än under sommaren. Andra sofva deremot så regelbundet, att de somna in och vakna; det vill säga sluta sina blommor och öppna dem åter; noga på samma timma hvarje dag; utan något afseende på årstiden: Då Linne hade öfvertygat sig härom satte han på en rabatt en rad sofvafande blommor, af hvilka hvar och en vaknade på olika tid, och det lyckades honom sålunda att konstruera ett slags blomsterur, hvars gång är temligen regelbunden; och som han gifvit det poetiska namnet Floras ur. Det finns äfven många vexter, hvilkas sömn är synnerligen oregelbunden, nemligen de; hvilka äro mycket mottagliga för att taga intryck af luften och dessa sofva eller äro vakna allteftersom vädret är. Om man uppmärksamt iakttager dessa vexters vanor finner man slutligen