Dagens Nyheter – 26 april 1867, sida 2

Förlåta honom? svarade Georgel, åh; det gjorde jag genastl Godt;: George, återtog doktorn. Mr Rowland är här; vill db se hondm? 8e honom? Se Charles Rowland? Naturligtvis vill jag det. Dörren öppnades och hr Rowland inträdde: Det vär en äldre Man, men glad ock hjertlig. Den garile och den unge matnen skakade händer och frågåde efter hvarandrav helsa. För två år sedan mottog ni ett bref från mig, sade hr Rowland, hväruti jag underräts tade er, att en man, till hvilken jag lyste förtroende; hade farit af med din förmögenhet öch mMin också? i Ja; det minnes jag nog, svarade den wnge mannen: Nå välv; återtog Rowland. Döktor Allyne var mannen: Han hade edra pentiingar. pHuru? Hvad säger nHi?. utropade George betraktande än den ena än den andre i största förvåning. Ja, min gosse; utropade doktorn; under det olika känslor syntes ärbeta i hans bröst: Jag var skurken. Det var jag, som hade dina penningar; Jag arbetade på din ruin min gosse; Skänk mig din uppmärksamhet Au; och jag skall säga dig, hvarför jag gjorde det. Jäg såg, att du snart skulle dö; Din far dog af samma sjukdom; Du led af tvinsot — dock icke sådan, som förorsakas af lungornas angripning — titan ett hela systemets aftymande i följd af brist på lifskraft. Själen förtärde kroppen; hon Köll på att långsamt men säkert fri göra sig från de band, som gvarhöllö henne vid jorden: Jag visste dock, attdu kuide bar