Dagens Nyheter – 26 april 1867, sida 1

En lycklig ruin, (Sann händelse. Efter engelskan.) George Ballerton satt vårdslöst tillbakalutad i en soffa i sitt rum i Hötel de Paris; Han var en ung man om 26 år, lång och smärt till växten; med, ett, skönt och själfullt ansigte, samt dyrbart klädd, ehuru hans toalett var något ofullständig. Han var faderoch moderlös. och . bade . bott i hotellet några år. Man behöfde blott kasta en flyktig blick på hans bleka drag. för att se, det han var en sjukling. Han satt med hufvudet lutadt i bänderna; och hela Hans. kropp. darrade tidt. och ofta; såsom hade han skakats af någon häftig inre rörelse: Medan den unge mannen så satt, öppnades dörren, och. en äldre herre inträdde. Åh, ,doktor,. ni är tidigt på benen i daga, sade Ballerton,. i det han långsamt uppsteg och räckte den inkomne handen till helsning. oÅh, icke tidigt för mige, återtog Allyne, fryntligt småleende: Jag är en ottfågela. eGodt! Denna gång har ni träffat på en maska. aeMen dock en frisk, hoppas;jag: aJag vet icke; Jag fruktar, att tusende maskar skola inom kort taga min stackars kropp i besittninga. aPrat. Ni måste åtminstone lefva ett halft årbundrade tille, utropade doktorn; i det han gaf honom ett lätt slag på axeln: Men säg mig. George, hur hänger det ihop med. Rowland ? ePrecis såsom jag sade. er; allt är borta; eMen jag kan ej fatta deta;