Dagens Nyheter – 25 april 1867, sida 1

eHvad jag sagt fanns ej-ett-osannt ord uti; hatten och byxorna har jag. ärligt förtjente. — Dem skall du få; ropade de andra; — du har talat mycket bra; ty söm ett svin lefde han och som ett svin har du äfven prisat honom. i Derpå aflägsnade de sig under stoj och skämt; utan att bekymra sig om att undersöka, huru det hängde tillsammans med hr Harpix försvinnande; och den stackars bedröfvade Ginild blef med sin förskräckelse och sorg lemnad ensam i likstugan. Jahn Pfeiffer och hans förr trubbiga; men nu magra och energiska hustra Lisett hade emellertid kommit hem raed det stulna bytet: De ställde sin börda i det toma köket; TLisett tog fram yxan, flyttade en gammal bänk midt på golfvet och sade till sin man: Lägg hit svinet på bänken så skola vi straxt hugga det i stycken och salta ned det; men fört! — Vid dessa ord drog hon hastigt bort lakanet: Men bade klockaren och hans vänner blifvit öfverraskade vid att få se ett svin i ställdt för hr Häarpix; så blefvo Jahn Pfeiffer och häns hustru det i ännu högre grad; då de fingo se hr Harpix i stället för ett svin: Sedan de något hemtat sig från sin bestörtning; sade Lisett: Här kan han inte få stanna; bort med honom straxt — skynda dig! Men hvart vill du att vi bära honom? — Vi ställa honom vid dörren hos den fransyska perukmakaren — svarade Jahn Pfeiffer. — Han har länge varit min hemlige ovän och har börjat fuska i mitt yrke; De togo genast liket och buro det till peruks