Dagens Nyheter – 25 april 1867, sida 1

var midnatt och de började känna sig illa till mods: Skynda dig; klockare, att hålla ditt-tal; och låt oss sedan gå härifrån igen! . Kloekaren trädde: långsamt fram till liket; som var öfvertäckt af lakanet; knäppte ihop sina händer, :hostade ett -par gånger och sade: cHär ha vi setattillsamman: mången treflig stund, mine älsklige åhörare; här ha vi tömt mången: flaska vin med den saliga själ; som nu ligger der och vänder näsan i vädret: Och han: var ändå : den friskaste, den raskaste och den fetaste af oss alla: Hvad hans yttre menniska angår; så kan man ej säga, att han var en bland de vackraste; hvad man kan påstå är, att många af hans slägte varit fulare än han. Han hade små-ögon och de gågo något sömniga ut; men han var ett svin att vara illistig; Hans -hår var yfvigt och okammadt och stod snarlikt borst. kring hans hufvud. Deremot hade han en ganska respektabel mage: — Hvad hans karakter beträffar, så har jag känt få som haft en fastäre sådan; man kunde kaiske anmärka; att han var envis -som en grig vid-en grind. Och han sade inte många ord, men det låg ett visst grymtande i hans uttal; och han -hade för vana att väl ofta omsäga sina meningar. . Men han var en person, gom aldrig ställde till någon oreda inom församlingen; eller rotade sig tillsamman med andra för att störta den bestående ordningen; och han skrek aldrig högt, utom då han kände knifvei på strupen; hvarför ingen kunde klandra honom; Idog och om sig var han också så gödt som någon; och :höll: sig aldrig för god att rota och söka sin fördel-i sådant; som den blinda tanklösa mängden gick med förakt