Dagens Nyheter – 24 april 1867, sida 2

till golfvet och såg i detsamma två tysta skepnader komma in genom dörren; hvilka hastigt togo bordet, hvarpå hr Harpix låg; och buro det bort: Det sanna i denna syn var; att blodet; uppeldadt af finkel och rädsla; susade och brusade för öronen på den stackars Jöns; att ljuset föll ned och slocknade och att; i samma ögonblick det blef mörkt i likstugan, Jahn Pfeiffer och hans hustru Lisett öppnade dörren; hvarigenom månen sken; och gingo bort med liket i den tanke, att de buro på det nyslagtade svinet. Då Jöns om en stund åter kom till sans igen; slog han eld och tände på ljuset; men när han såg att hr Harpix var borta sade han lugnt: dja; nu är det då ganska säkert; att Fan har tagit honomle — Derpå gick han in och hemtade svinet, som de i sin bestörtning kastat i hr Harpix säng, lade det der liket hade stått och öfverhöljde det med ett annat lakan: Sedan han derefter ställt ljusstaken i en skål; fylld med vatten; för att ljuset ej skulle åstadkomma någon skada och yttrat att esvin behöfde väl ingen menniska vaka öfvera; slog han igen dörren och sof snart i sin säng så lugnt, som om ingenting ovanligt hade inträffat. Gunild hade under tiden anländt till stads-. notarien; hvilken den aftonen bjudit till sig några vänner; bland hvilka presten och klockaren befunno sig: De hade slagit sig ned omkring en fylld punschbål och öst så flitigt med slefven; att de allesamman; med undantag af presten; blifvit hvad man kallar cpirumea;