Dagens Nyheter – 24 april 1867, sida 1

Mm Mn Mm Mm MM håller sig på medelvägen; och det är ändå det bästa att göra i allting: — Men om vår herre nu skulle kalla er i dag eller i morgon? — Pytt — hviskade hr Harpix med ett underligt leende — det gör han icke! — Men i samma minut blef nan mörkblå i ansigtet samt satt orörlig och stel; som en bildstod; och sade aldrig ett ord mer: — — Jag vet ej hvarför vi inte skulle kunna taga svinet — sade den nu icke mera trubbiga; utan magra och bleka Lisett; der hon satt med sin barberare framför ett furubord; på hvilket var framsatt deras tarfliga aftonmål; bestående af några torra ostbitar, ett stycke groft bröd och en mugg svagdricka; deras sex barn lågo nedkrupna i halmen på golfvet och sofvo:; — Nein; Lieschen — svarade Jahn Pfeiffer; — Gud har förbjudit det. — Hvad vill det säga! — utropade Lisett; — har inte den gamle tjufven beröfvat mig allt hvad jag egde? — Jo, visserligen i det närmaste — medgaf Jahn Pfeiffer saktmodigt och kastade ett halft öga på sina små i halmen; — men om han också är en spetsbof; hvarför skulle äfven jag vara det? — Af ett sådant prat bli vi inte mättade: Har han ej tagit, hvad jag skulle föda dessa stackars kräk med? Nu ligga de och svälta i halmen; under det den gamle karnaljen göder sig i sin länstol så länge; att han väl till sist deraf får blodslag! — Han har nyss låtit slagta ett stort svin; med det skulle jag minst en