Dagens Nyheter – 20 april 1867, sida 2

vers: hvilka arrendatorn nuprkom åkande på em genväg. i in Te Jag ryckte upp fönstret och utan att bry mig om det buller, jag gjorde, eller tänka på den fara; hvari jag sväfvade; sprang jag upp på fönsterkarmen och hoppade derifrån ner i parken, sedan jag först kastat ner min kappa och satt händerna för ögönen; Jag stötte mig hårdt i fallet; men jag vågade icke stanna ett ögonblick. Jag ilade genom parken; slog ikull mig ett par gånger, och då jag kom fram till muren, kastade jag mig hals öfver hufvud öfver den; Arrendatorn höll just på att öppna grinden till det gärde; hvarpå jag nu befann mig; och jag skyndade fram emot hönom i det jag försökte att ropa till honom: Men jag kunde icke få fram ett enda ord; och då jag kom fram till hr Johnson, förmådde jag blott sträcka armarna möt honom oeh utropa Mord !e I samma ögonblick hördes ett skott och jag störtade till marken. Blef ni sårad?e frågade jag, då hon höll upp. eJa; litet; se här är ärretlae och hon sköt upp den hvita kammarduken på sin hvita; späda arm och visade mig ett aflångt ärr. Jag var sjuk några veckor efteråt; men doktorn sade att det var af skrämseln och icke af såret. Man berättade mig sedan att i samma ögonblick; som jag hann fram till arrendatorn; kommo de karlar; som Charlie samlat ihop från andra sidan och fasttogo mördarne innan dessa hunno sätta sig till motvärn; men den ene af dem; som stod bakom ett träd; nära porten; hade fått sigte på mig och aflossade sin pistol mot mig för att hämnas; och de