Dagens Nyheter – 20 april 1867, sida 2

bordet, och ehuru jag kunde hafva undvikit att se liket genom att vända hufvudet åt motsatta. sidan; var det såsom en oemotståndlig makt hade tvungit mig att se dit: Men fru Johnson fanns der icke längre; till min stora förvåning; den mörka blodpölen och den döda hunden lågo der ännu; men den liflösa kroppenvar försvunnen; Hvar hade de gjort af den? Ehuru ett ögonblicks dröjsmål kunde för mig medföra döden, stod jag. dock stilla en stund utan att kunna röra mig och tvekade, huruvida jag skulle gå in i det mörka; dystra rummet. Tänk; om liket var der! Jag hade aldrik förr sett döden och tanken på att åter få se den döda frun; så fasaväckande och så spöklik, med det stora, gapande såret tvärs öfver halsen, .var mig i detta ögonblick förfärligare än tankan på mördarnes återkomst. Under det jag stod och öfverlade, gled en skugga förbi det första fönstret och då jag hastigt såg upp, fick jag genom det andra fönstret se de tre karlarna gå förbi: Här var ingen tid till besinning; i nästa ögonblick skulle de vara i köket. Jag sprang genom köket ut i förstugan och in i den första öppna dörr jag fick se, och hvilken just råkade att föra till förmaket. Instinktmässigt ställde jag den på glänt lika som den stod förut. Jag såg ängsligt omkring efter ett gömställe i det stora, toma rummet. Det fanns icke en möbel derinne och det enda föremål, jag i öfrigt kunde upptäcka; var några äpplen; som lågo på golfvet; och några toma korgar och säckar i ett hörn; Hvar skulle jag gömma mig? Jag hörde dem komma närmare och. närmare :z:s. med förtviflans fart flög jag öfver rummet;