åter öfver mig så att jag måste använda knappnålstortyren: . I samma ögonblick kommo trenne karlar ut genom bakdörren och jag kunde tydligt höra hvarje ord af deras samtal. eDet dröjer länge innan han kommers, sade den ene. Om hän icke kommer snart, måste vi gå; pigan kommer snart tillbaka, för jag hörde gumman säga till henne att hon icke skulle dröja länge bortaa. Hvad gör det om hon kommer!a utropade den andra: Vi kunna ju stoppa till munnen på henne ocksåa. cDet är icke värdt så mycket blod; Dickt, sade den tredje; aVi hafva ju bara fått åtta hundra rdr genom det söm redan är förspildt, och arrendatorn har säkert icke stort mera med siga. Det är besynnerligt att han inte kommer, vidtog den första åter, orolig, i det han gick ett par steg fram emot kundkojan; — Halloh! Hvad är detta? Detta utrop kom mig att darra ännu häftigare än förut. Hade Charlie redan kommit tillbaka med hjelp? Nej. De trenne karlarne stodo straxt bredvid hundkojan och i det ögonblick, som följde på det sista utropet, erinrade jag mig att jag hade tappat min muff. Jag bjöd till att hejda mitt hjertas våldsamma slag; hvilka jag var säker på att de skulle höra, och då jag, drifven af en oemotståndlig makt; upplyftade mitt hufvud — ty intill detta ögonblick hade jag legat sammankrupen i hundköojans innersta vrå — såg jag ett skäggigt, vildt ansigte i ipgången till Mitt gömställe: Jag