jag åter omkull, halft vanmäktig. Jag kände att det skulle vara mig omöjligt att gå: aDet tjenar till intet, Charlie; jag kan icke gåc, sade jag. Lemna mig qvar och gå duc; cÅh, prat! Försök på en gång tilla; Jag försökte, men det hjelpte icke; mina ben voro alldeles ur stånd att bära mig. Din tossad, sade Charlie otåligt; och hur kunde väl en-pojke på femton år förstå ett fruntimmers svaghet? Då måste jag lemna dig. Det är Johnsons penningar; som de vilja åt; och det dröjer icke länge förrän han kommer hem. Jag måste skynda mig att hemta hjelple Ja; ja, spring barac; sade jag: Jag skall gömma mig på ett eller annat ställes. aI hundkojan dere, sade han hastigt, coch rör dig ickel . Han bhjelpte mig in i den stackars mördade Jipss koja och sprang sin väg, och nu var jag lemnad ensam i det tilltagande mörkret med de två liken i köket till sällskap och kanske mördarhe i min närhet. Jag försökte att åter bringa mig till fullt medvetånde genom att nypa mig i armarna och sticka mig med knappnålar och sedan jag både pinat mig något litet på detta skarpsinniga sätt lemnade den sjukliga domningen mig och jag kunde åter tänka. Jåg vill taga utaf mina kängore, tänkte jag. De göra buller och kanske blir jag nödgad att lemna mitt gömställe; Kanske kan jag komma i tillfälle ätt vaina hr Johnsona, Jag uppreste mig något från min hopkrupna ställning och hade knappast hunnit snöra upp och taga utaf mig kängorna, förrän jag fick höra röster, och den sjukliga domningen kom