Biskop Whitehou:es besök i Svergö. Under fjolårets sommar gjorde biskop Whitehouse från Amerika ett längre besök i Sverge. För sina erfarenheter i Sverge lemnade biskopen en redogörelse i slutet af mars uti domkyrkan i Chicago. Hans tal innehåller många intressanta, nyttiga och smickrande uppgifter, hvarföre vi meddela ee kört redogörelse för talets innehåll: Efter de religiösa ceremoniernas slut började talaren med att aflägga en tacksägelse till sina svenska vänner, derföre att de kommit i så stort antal för att afhöra hans föredrag. Hans besök iSverge hade varit så rikt på angenäma och sköna minnen, ått om hån komme att yttra något, som var hans åhörare välbekant, torde det ursäktas honom till följd af det intresse han hyste för deras sköna fosterland. . . rie i fverallt i Sverge håde talaren mötts med den största välvilja och kärleksfullhet. Landets högsta presterskap hade behandlat honom med den största roderlighet och dess erkebiskop predikat i oppalska episkopala kyrkan i Stockholm. Han sjelf bade blifvit inbjuden att predika i svenska kapellet i London och hade der yttrat att när han återkom till För. Staterna skulle en af hans första skyldigheter blifva att för svenskarne härstädes omtala huru hän blifvit bemött i Sverge, huru han älskade dem och deras land, samt att han skulle göra allt för svenskarne som stode i hans makt. I sammanhang härmed berättade tal. att han i Göteborg såg ett utvandrareskepp som hade mer än dubbla antalet emigranter än lagen tillät, samt att ingen af myndigheterna syntes bry sig derom. Det seglade från Göteborg men fastnade i Göta elf på en sandbank eller klippa. Under den tid skeppet låg der, besökte talaren ett kapell, bygdt högt på en klippa midt emot der färtyget låg. Häån såg då huru sjömännen gingo i land och öfverförde stenar till fartyget och blef efteråt underrättad det matroserna förklarat, att dessa stenar voro ämnade att sänka lik med under resan till England. Talaren sökte nu landshöfdingen, grefve Ehrensvärd, som lofvade att göra allt för att förhindra sådana gräsligheter. Han agiterade denna sak ännu vidare och ansåg att de stackars emigranterna borde ej allenast beskyddas till kropp och helsa, utan äfven till själen, så att på hvarje emigrantskepp en själasörjare borde medfölja. Denna sak hade talaren framlagt för presteståndet, som var församladt vid riksdagen i Stockholm och hade detta vidtagit mått och steg för att bringa denna sak till presterskapots behjertande. Tillika blef ett formulär uppraget i engelska språket, såsom ett sorts prestbetyg eller rekommendation som hvarje utvandrare skulle erhålla, och som skulle tillförsäkra honom ett välvilligt mottagande af hvarje protestant episkopalprest i För. Staterna. Tal. hade af trovärdiga personer hört att emigrationen från Norra Europa skulle blifva ofantligt stor, ja ända till 50,000 under sommaren. Talaren berättade nu sin färd till Stockholm, beskref med glödande färger Göta Kanal med alla dess slussar, Wenern, Wettern samt slutligen Stockholm, som hån förklårade som en af Guds skönaste skapelser på jorden, Mälaren med sina 1300 holmar, präktiga slott och herrgårdar, Djurgården, Riddarhuset och de små ångbåtar som löpa mellan de olikX platserna, der fordom dalkullorna brukade ro sina passagerarebåtar.. När talaren var i Stockholm bade den gamla riksdagen samlats för sista gången; han var närvarande vid dess afblåsning, och innehade en plats bland presteständets ledamöter midtemot kubgen. Han beskref afblåsningens prakt och huru den nya konstitutionen blef förklarad gällande, granskåde den gamla föråldrade grundlagen och den nya nu antagna, samtkom till den slutsats att Sverge var i verkligheten nu ett friare land än För. Staterna. (2) Efter att hafva omtalat den välvilja och bjertlighet som mötte honom öfverallt, hos konungen och i synnerhet hog erkebiskop Reuterdahl, öfvergick han till en förklaring öfver svenska kyrkans förändrade ställning nu under:den nya grundlagen mot under den gamla. Fordom var kyrkan förenad med staten, liksom underkastad densamma, och det var orätt att staten skulle lagstifta för kyrkan (?) — derigenom kom sig. tt resterskapet såg upp till den verldsliga tronen 1 stålet för den himmelska, — Nu, ehuru det är en märklig omhvälfning, trodde talaren att kyrkan skulle utveckla sig med mera styrka och kraft, att den skulle resa sig på nytt och blifva så stark och herrlig som någonsin. (! Talaren jemförde derefter den svenska kyrkan, den anglicanska och dess gren den episkopala i Förenta Staterna och fann att dessa i. sjelfva ver