Dagens Nyheter – 18 april 1867, sida 2

Vi gingo fram och bultade på dörren och då jag vände mig om såg jag att hundkojan; som stod midtför ingången, var torii: pHvar kan väl Jip vara? sade jag: Jag trodde att han aldrig släpptes lös: Jag gick några steg åt hundkojan till och fick då se att hans halsband och kedja lågo der. Jag stod ett ögonblick och förundrade mig häröfver; undet det att Charlie, som blef otålig öfver fru Johnsons dröjsmål; åter bultade på dörren. Plötsligt fästades min uppmärksamhet vid några fläckar på gångstigen, och då jag lutäde mig ner för att se nogare efter hvad det kunde vara; fann jag att det var blod: Jag for hastigt upp igen, fattad af en förfärlig ångest och ropade på Charlie; och då han kom fram till mig; funno vi att det var blodfläckar ända fram till dörren. sHvad vill det här väl säga, Charlie? hviskåde ag: J Det vet jag ickes; svarade han betänksamt; sKanske har det händt den stackars Jip något; men det är underligt att fru Jolnsson iöke kommer; Jag tror att jag beger mig af påen upptäektsrera: Stanna här tilldess jäg kommer tillbaka och han stötte upp dörren, Nej, låt mig följa med; jag törs icke stanna här ensamse; invände jag hastigt, ty åsynen af blodet hade hos mig injägat en förunderlig rädsla: s Nå så kom med då; men håll dig tyst och lugn; och vi gingo in i den lilla förstugan. På venster hand var köksdörren, som var stängd, och jag anmärkte att Charlie tvekade ett ögonblick innan han öppnades