Dagens Nyheter – 17 april 1867, sida 3

it sinä medtäflare aflägsnade från staden, der han sjelf många år hade herrskat oinskränkt såsom Noddingtons ende läkare, till dess jag nu häde: kömmit-och upptäckt hans spetsfundighet och tvungit honom att sluta upp med sina-spök-promenader. Möen? hvårför; frågade jag honom; hadehan icke tillåtit:auktionskominissarien och prokuratorn att bo i fred och ro i Hvita Hjorten? Hvarför hade håätt jagat bort dem, somicke på något sätt kunde skåda: honom? Han fruktade; sade han, att det skulle väcka misstankar: och. att deskulle falla på honom; oth spöket endast ofredade läkare; derför hade han varit. nödsakad; att behandla alla hyresgästerna på samma sätt: Och dessutom; tillstod hän, hade had fuänit ett slags nöje i att aspökas. i -Hvita: Hjortenc och skrämma dess Hyresgäster; Om ni. blott visstet, försäkrade han, ehuru förfärligt tråkigt. det är i Noddingtöti; skölle ni icke undra på; att man försöker aft. skaffa sig förströelse på alla möjliga sätte. Harr: var? emellertid redo att tillstå, det hans uppförande hade varit skamligt och att hån hade : handlat: mycket illa. mot mig; så mycket mera, sot det nu icke mera fants någon rim: lig-orsak: för honom att bjuda: till. att hålla. en medtäflare borta från Noddington: Han antydde att han till och medfunderade på att snart upphöra med: sin verksamhet såsom läkare. Ännuen-gårng:bönföll han mig omatt icke röjå sig: Jag röjde hönöm icke; tvärtom: jag förlät håffom. Jag ärrädd för att jag är godmodig ända till löjlighet:! Harlofvdde att på allt sätt befrämja mitt bästa och, i körttöt sägdt,