Värdshuset Hvita Hjorten. (En sabnnfardig spökhistoria, efter engelskan) oe (Forts. från föreg. MF.) I den ena af dessa trädgårdar upptäckte jag en ung, vacker flicka med brunt hår och bruna ögon, som pysslade om sina blommor. Jag fick veta att det var fröken Julia Blassap, enda dotter till:doktor Blassap, som bodde vid tvärgatan. Pågvällen undersökte jag vid skenet af ett ljus ännu en gång hela huset, innan jag satte mig ner för att dricka grogg med Huxham. Allt befann sig i samma skick som på förmiddagen och det var lugnt och stilla öfverallt. Några: nyfikna Noddingtonianare stodo och hängde i närheten af dörren utåt gatan, men en stund efter klockan tio gåfvo de sig i väg den ena efter den andra; Vanan att gå bittida till sängs segrade öfver deras begär att se, hvilka förfärliga saker, som skulle komma att hända! mig, men jag är säker på, att de gingo till. sängs, fullt öfvertygade om att mig förestod en mycket orolig natt. Huxham bjöd till att göra sig underhållande, men det lyckades honom blott att göra sig berusad, Under det vi sutto der vid vår grogg och väntade på spöket, berättade han några fasaväckande historier om likstö der, hvilka förefallit under den tid han vält då Han kunde tvifvelsutan hafva fält: upplifvande och angenämare sanmtalsäm Klockan var elfva; Huxbams berättelser började att blifva mycket osammanhängande. Jag var trött,. men fullkomligt vaken och; i en sådan sinnesstämning? att jag tror jag: skulle