Dagens Nyheter – 16 april 1867, sida 3

rum för oss båda i Noddington, godt rum och fullt upp att göra. Vidare yttrade han; att som han nu var till åren; gladde det honom att allt emellanåt kunna få hjelp och råd af en yngre man och. att det för en läkare af gamla skolan i en aflägsen stad var en välsignad sak att kunna få konsultera med en kollega, som nyss hade slutat sina studier: Det inre af Hvita Hjorten fann jag vara i hög grad förfallet. Med biträde af några handtverkare lyckades det mig dock slutligen att få två rum på nedra botten så iståndsatta; att de kunde bebos. Det ena blef tillochmed ganska trefligt och det andra inredde jag till operationsoch mottagningsrum. Jag afhöll mig från alla vidare förändringar, dels för kostnadernas skuld, dels derför att alla menniskor med en mun försäkrade mig att det hela var en olycklig spekulation och att jag inom en vecka skulle hafva lemnat huset; Huru kunde väl jag hoppas vatt lyckas, då försöket hade misslyckats för så många andra, frågade mina grannar. Den sednaste hyresgästen hade varit en auktionskommissarie, men han hade fått nog af en natt. Före honom hade der bott en prokurator, en läkare och flere andra, som efter mycket kort tid hade flyttat. Af hvad orsak skulle det väl gå mig bättre? Jag såg ju ut att vara bara pojken, förklarade de goda menniskorna i Noddington. Men man visste nog att sådana der unga spolingars inbilskhet var utan alla gränsor; var man så artig att tillägga. Emellertid borde de hafva varit mig tacksamma för det att jag försett dem med ett nytt samtalsämne, och sådana voro i Noddington sällsynta; En liten grupp menniskor stod utanför