Dagens Nyheter – 16 april 1867, sida 2

ungsholms tull, har:likaledes anmält. att. hon natmn till gårdagen genom inbrott blifvit bestulen på iverse matvaror samt husgerådsoch kökssaker, l ett värde af omkring 75 rdr rmt. Bådkusrätte:. F. d. poliskonstapeln, numera skräddaregesällen trönbagen hade till i går låtit till rådhusrättens :dje afdelning instämma skräddaremästaren Erik ärnlund, derför att denne sednare skulle vid flere lika tillfällen och sednast den 2 mars detta år allat Grönhagen för menedarea. Grönhagen, som nlemnade bevis från öfverståthållareembetet derom tt han i 10 år med punktlighet uppfyllt sina tjenteåliggande, tyckte att det vore nedrigt af Färnund att, på sätt nämndt är, söka nedsvärta en iederlig menniskas karaktere Hr Färnlund, hörd öfver anklagelsen, förnekade ielt och hållet att han på allvars kallat Grönhasen för menedare och påstod att han endast egyckat med denne. Grönhagen (som bar glasögon, med peremtorisk min): Ja, gycklat ja, men den sista meneds-affären rar den 2 mars och den 3 mars, på söndagen, gick jag upp till Färnlund och frågade honom: menade br Färnlund allvarsamt med hvad herrn sade i fn och då sade han: Ja visst f—n gjorde jag eta, och för öfrigt tillade han: 4alla polisbetjenter äro menedare, för det hör till tjensten. Färnlund. Nej, det der är osanning, jag 8ysselsätter mellan 60 och 70 arbetare och är icke en sådan person att jag rusar blindt på och kallar en person för menedare. Om jag får berätta hur det gick till litet emellan, så skall jag framställa saken. Jag har haft Grönhagen hos mig en längre tid, och under denna tid har han litet emellan bränt upp byxor för mig, och nu sista gången brände han upp ett par riktigt för mig. Då blef jag ledsen vid gubben och ville ej vidare ha honom i mitt arbete, och deröfver blef han ond, och så blef det tillställdt på det här viset. Saken är den, att under hela den tid han varit hos mig har han mest gjort ingenting, utan bara berättat historier, så t. ex. berättade han för en tid sedan en historia som jag nu vill omtala, ty den hör till den här menedsaffären, berättelsen var: Under den tid jag var polisbetjent gjorde jag en natt ett trefligt puts åt en skomakare, som hade en skylt utsatt utanför sin verkstad och hvarpå stod namnet, förstås, och derunder: Här säljes färdiggjorda stöflor från 10 till 14 rdre. Då klef jag upp på en stege och petade ut nollan vid ettan, och ettan vid fyran, och på det viset stod dagen derpå att läsa: chär säljes tärdiggjorda stöflor, till ett pris från 1 till 4 rdre. Domaren: Har Grönhagen verkligen gjort så, som här är berättadt? Grönhagen. Nej, herr domare. Jag tycker för resten att det är riktigt nedrigt af en person, som skall kallas för hederlig borgersman, att narra en annan hederlig menniska att bara sitta och ljuga om dagarne; det första jag tegat så har han sagt: har Grönhagen inga historier att berätta i dag? och då har jag ljugit ihop en hel hop, och bland annat så kom skomakareskylten med. Färnlund. Ja, herr domare, så sa han, och på det svarade jag: när Grönhagen, som var edsvuren, bar sig åt på det viset, så är han ju menedare. Domaren. Ja, ni kunna ju förlikas nu och inte hålla på längre med det här målet. Grönhagen. : Nej, det vill jag inte, för jag tycker att när hr Färnlund är medlem af frimurareorden, så skulle han veta bättre, än handla som han nu gjort. Färnlund. Jaså, efter Grönhagen inte vill förlikas, så skall jag berätta en historia till, som han talat om; nu ska herrarne få höra. Han berättade: Om nätterne fingo vi order att hålla noga utkik a och lika noga undersökning äf de s. k. biribilubbarne; nå ja, vi larfvade dit, vi förstås, men när vi kom till Kindstugatan och andra gator, der det fanns sådana der spelhus, så halade de ned genom fönstret buteljer med bränvin och öl samt smör och bröd, sill och tocke der; och vi smorde kråset och brydde oss inte om: resten. Domaren. Är detta sant? Grönhagen. Att jag har ljugit ibop det, ja; men aldrig har jag handlat så, för jag har alltid varit ytterst ordentlig som konstapel. Jag tycker ännu en gång, att Färnlund burit sig illa åt, som först hemma hos sig narrat mig att ljuga, och för det jag ljugit bra kallat mig för menedare, och nu till på köpet står här och berättaret. Jag vill fullfölja målet och Höra vittnen till nästa gång. Målet uppsköts på 14 dagar och skulle begge parterne, vid vite för hvardera af 5 rdr, då infinna sig; Grönhagen medhafvande sina vittnen. , Från utlandet, En stympare. En 45 år gammal arbetskarl boende i.Köpenhamn, har nyligen i ett anfall af sinnesförvirring med en gammal rostig rakknif lemlästat sig sjelf på det förskräckligaste sätt. Han har nemligen skurit af sig sin ena hand, en bit af tungan, den ena örsnibben m. m: Mannen var bekant som en hederlig och arbetsam man och den sinnesförvirring, Kvärunder han fullbordade sin förfärliga gerning tros ha förorsäkats at religionsskrupler, idet han på sednare tider grubblat öfver mormonismen, Amputationen utförde ban i sin säng, i samma rum der helå familjen sof, och han gaf under hela tiden icke ett Jjud ifrån sig. Först å han vills stiga upp ur sängen och nedföll afsvimmad anade den olyckliga familjen oråd och fr re AR NER Sve a i vv ÖN: AN Rona