kaså bör man icke göra det i ett ämne som ligger inom kriminalrättens område. TI likbet med br Ribbing ville tal. icke lyssna till hvad häng känsla förestafvade honom, erinrade om att en lifetidsfånge ken göra mycket ondt, utan att behöfva frukta lagen, samt förklarade högtidligen sin mening vara att dödsetraffet! bör stå qvar i vår lag såsom ett ultimatun gentemot brottet: Herr Björck veder lade flera af de skäl, professor Ribbing anfört för sin åsigt. Han tviflade icke på ått man skulle kunna utfiuna något medel till att göra brottslingar oekndlige, utan ett derföre alltför mycket plåga dem. Mot herr Kolmodin vände sig tal: med dessa ord, som tycktes slå mycket an: För den civilisation; på grund hvaraf vi nu yrka afskaffande af dödsstraffet, ha vi just Kristi kallelse att tacks Herr Siljeström sade bland annat: Lagutskottet har under denna riksdag varit flitigt sysselsatt med afrättningar af motioner, — lyckligtvi icke af motionärer. Hvad den lärde tala ren beträffar som sjelf kallst sig en advocatuäs diaboliv, tillönskar jag honom allt möjligt bifall af sin höge klient, men dereraöt så litet bi fel: som möjligt af denna kammare. Herr Blanche uttalade med några väl lagda ord sin tanke i ämnet. Bland sbnat anföra. han ett yttrande af en framstående fransk författare, att nemligen galgen är ett smicker för menskligheten. Genom ätt hävga 3 eller 4 menniskor om året inbillar man de öfriga at: de äro helgon: Tal. yrkade afslag å utskottet: hemställan. ! i j Herr Hedengren sade sin öfvertygelse var. att dödsstraffet bör finnas qvar; Mången brottsling har, så länge han hoppats få sin nådearsökan beviljad, visat sig otillgänglig för religionens tröst; men så snart khan fått veta att ha: ingenting haft att hoppas, har hans hårda hjerta uppmjukats; Gemensambets-fängelserna äro kögeligen förstörande i möraliskt afseende. Firnes något godt hos en brottsling, förqväfves det småningom genom ständig särmmanvaro med meuniskor, som äro sämre än han sjelf, som håna dygden och drifva gäck med den ångrande. Herr Bosenberg lemnade den förvånande upplysningen att frågan om dödsstraffet icke ens var föredragen i första kammaren, då herr Ola Lasson uppträdde och påstod densamma der vara afgjord samt att första kammarens ledamöter zu som bäst diskuterade om saken. Herr Hedlund yttrade: när man erkänner att den förevarande frågan är en tidsfråga, när man tror och vet att dess lösning förr eller sednars skall inträffa, hvarföre då undanskjuta densamma, så att vi i detta likasom i nästan alla öfriga fall koroma i släptåg efter andra natiover: Vi kunna icke numera likasom fordom vinna ära genom blodiga segrar, men det är ingenting som hindrar oz:s ifrån att gå i spetsen, då det gäller andlig utveckling; att skörda lagrar på kulturens stora fält. Tal: yrkade att utskottets hemställan måtte blifva afslagen; Öfriga talare som yttrade: sig för motionen voro: herrar Jonas Andersson, Orre, Östman, Rosenberg. Svensen, Wigardt, Vougt, Grafström, Bergström och WNils Larson. Herr Magnus Svensson förklarade att han gillade ntskottets mening: Vid anställd votering antogs herr Ahlgrens ofvan omtalade förslag med 103 röster mot 53. Herr Wigardts motion om förlikningskomiteers inrättande i hvarje kommun blef, i enlighet med lagutskottets tillstyrkan; lemnad utan afseende. Atskilliga talare yttrade sig om denna sak: En af utskottet förordad ändring i vittnesedens lydelse blef antagen. Kammaren åtskiljdes kl. omkring tio e: m.