Dagens Nyheter – 15 april 1867, sida 2

styrde mina steg till det Rödalejonet,, öppnade dörren och steg in. Skänkrummet var tomt; jag bulfade i disken medj min köpp; jag ropade; jag bultade på dörren; jag stampade i golfvet: Det var uppenbart att lejonet sof och att det ville mycket till att väcka detsamma. Jag genomgick en hel skala af utrop och stod jäst i begrepp att åter gå min väg; då sent omsider en tjock; rödkindad man med en myoket förnärmad min uppenbåtade sig i skänkrummet. Han var synbarligen icke rätt belåten med, att jag hade. tagit lejonet på orden och satt tro till dess försäkran om att menniskor och djur der behandlades på bästa sätt. Emellertid lät han slutligen öfvertala sig till att för mig framsätta några förfriskningar i form af bröd, ost och, temligen dåligt öl. Han var en tjock karl, med blomstrande kinder, matta ögon; låg panna. och tredubbel isterhaka — haha, min bästa herr värd; tänkte jag, med dig skall jag nog snart få att göra! Jag känner dina symptomer: kongestioner åt hufvadet i följd af omåttligt förtärande af gammalt öl; dåsighet om qvällarne efter ditt 5:te glas grogg; 0: 8: Vy. jag vet redan hur det är fatt med dig, mir gubbe lilla! Och jag sammansatte i tankarne ett medikament för bono, som skulle tagas in innan han gick till sängs om aftnarne, och som skulle hafva varit ofantligt välgörande för. honom; . Då man har att göra med en dum eller slö menniska, är det aldrig värdt att tänka på; att förbereda henne på att mottaga en vigtig nyhet; säg henne utan omsvep, hvad du har att. säga och gif henne blott tid att låta det ordentligt tränga in i hennes omtöcknade hjerna.