Dagens Nyheter – 15 april 1867, sida 2

liga ansträngning; som detta samtal hade tagit i anspråk. Nu kom ett litet märmeldjar till gubben in iskänkrummet. Hans ögon summo i vatten, såsom om han hade störgråtit och hans händer voro rödblå. Det der är en, som jag kan vänta mig att få till patient med tiden, tänkte jag, och jag började i tankarna öfverlägga om, för hvilken sjukdöm ben ena våeker dag skulle komma att söka mitt bistågd: Jag antog honor för att vara dödgräfvaren i Noddington, och det visade sig sedermetfa att jag Hade gissat rätt, Tan och Röda lejonet sade mor en till hvarandra; hvarefter en mugg öl framsattes för honom, lihnan han ännu hade hunnit reqvirera någonting. Hat var således en af stamkunderna. Jag märkte snart att han icke var obenägen för att tala: Det ansigte; som var nytt i Noddington, ttöfvade nästan. ett upplifvande inflytande på honom; han blef ovanligt meddelsam, sade mig att hans natir var Huxham, ått han håde bött i Noddingtön i fomtio år, men att han likvisst icke var född der: åÅ aBygger man något i Noddington nu för tiden frågade jag: i Han såde mig att något hus icke blifvit bygdt i Noddidgton såvidt han kunde. erinra sig, Det var således uppenbarligen ingen städ; som var stadd i framåtskridande: Han upprepade nu RBöda lejonetsv uppgift om att det icke fanns något hus att byra i Noddington: Åtminstone fanns det icke något, som någon ville hyra. i i (Fo rts.)