Dagens Nyheter – 13 april 1867, sida 2

En prestmans berättelse om en fritänkande skräddare, Ibland andra papper, liggande i en för några år sedan afliden prestmans, B:s, skrifbord, är funnen nedanstående intressanta uppsats, som vi införa ur Södermanlands läns tidning: Efter slutad gudstjenst på 1:sta söndagen:i adventet inkom kyrkovärden Petter Jönsson i Wågersta till mig i prestgården med kyrknycklarna och omtalade, under flitigt blåsande på de af den temmeligen pkarpa kylan angripna händerna, att skräddaren L. i B. den dagen varit i kyrkan. L. var född i socken och hade der första gången blifvit admitterad till Herrans hel. nattvard, men genast derefter begifvit sig till Göteborg, der han valde skräddaryrket till sitt yrke och genomgick sin, på den tiden oeftergifliga, lärotid af 7 år, hvarefter han som approberad gesäll gaf sig ut på vandringar, hvilka han inom kort utsträckte till främmande länder, deraf han under nära 30 års irrfärder skådat en hel mängd både uti den gamla och nya verlden. Uti Buenos Ayres hade hans nyfikenhet föranledt honom att besöka det ställe, der man glagtade de på Pampas fångade oxarna, men hade der den olyckan att blifva slungad i luften af en tjur, som slitit sig lös; han slapp dock undan med ett splittradt lårben, som väl blef läkt, men för hans återstående dagar temmeligen lamt, så att vandringslusten öfvergaf honom och kärleken till fäderneslandet drog honom oemotståndligt tillbaka till den torfva, der han först skådat dagens Jjus. Ehuru något vingbruten återkom han till socken ifrån sin långa utflykt med ungdomligt och temmeligen lätt sinne, men med någorlunda tung börs, så att han kunde ackordera till sig det fOrp hans fader besutit; och hans mer än vanliga skicklighet i skräddareyrket samt språksamhet i förening med bans ovanligt riktade verldserfarenhet gjorde honom välkommen till herrgården, der han medelst synår len, saxen och pressjernet fullgjorde sina dagsverken för torpet och erhöll mången trea banko af den visserligen stolta, men dock folkvänliga, grefve F., som fann nöje uti att låta L. förfärdiga många plagg åt sig, derunder han, herr grefven, språkade bort mången halftimma med den vidtbefarne och konsterfarne skräddaren. Under hela 10 år, som L. varit, efter sin återkomst, boende i socknen hade