Dagens Nyheter – 12 april 1867, sida 1

Han fortsatte sin pilgrimsfärd och stannade ej, förrän han anlände till herr Freestones graf. När han drömraande lutade sig ned öfver kullen; erfor han känslor; som icke kunna med menskligt språk beskrifvas: De ibland oss som tänka djupt; veta att i själen finnas gömslen, dit dagens ljus icke tränger. I dessa förvarar menniskan sina på en gång ädlaste och varmaste känslor, hvilkas tillvaro ingen annan än hon sjelf anar. Om . någon af Franks bekanta kommit till honom; medan han stod vid grafven; skulle den eljest så välvillige mannen ha undvikit: honom, om han kunnat det, utan att vara alltför oartig, eller också; ifall han nödgats tala honom till, fällt något yttrande om: väderleken eller om förändringar som skett i staden under hans frånvaro. Men . så uppriktig han eljest var; säkert är att han icke skulle ha gifvit uttryck åt de tankar, som rörde sig i djupet af hans själ. ) Han blef emellertid icke störd. Länge qvarstod han på samma plats, försjunken i betraktelser, till dess han slutligen med långsamma steg och likasom motvilligt begaf sig från grafven. s Han märkte ieke att en person nalkades honom, förrän en röst; som bad om en allmosa väckte honom ur bans drömmar. Han spratt till; denna röst var honom välbekant: Han såg upp och blef varse en man höljd i trasor och hvilkens ansigte tydligen bar lastens prägel: Vintern var i annalkande, en kylig höstvind blåste; och den arme tiggarens kropp skälfde till följd .af den otillräckliga beklädnaden. Då Frank betraktade uslingens af hunger och