Dagens Nyheter – 11 april 1867, sida 2

dagsordningen, det åligger hvarje -tikedag att pröfva och fastställa ny :bevillningsstadga. Taiaren ville GAerföre, ehuru han för öfrigt icke helier såsyftade någon förändring ;i mu gällande bevillningsstadga, att densamma måtte på vederbörligt sätt underställas riksdagens pröfning: Hr Kinmansson fäste uppmärksamheten på möjligheten af blifvande förändringar i nuvarande bevillningsbelepp, och till följd deraf också förändringar i den ifrågavarande förordningen, hvadan han ansåg att man icke borde gå utskottet i förväg genom att nu definitivt fastställa nämnda förordning; Hr Björck fann en rättelse i det af hr Larson angifna syfte vara nödvändig, men erkände jemväl sanningen af hr Kinmanssons anmärkning, hvarföre han yrkade återremiss å denna punkt, hvilket kammaren också beslöt: Första bammaren fästade sig icke särskilt vid denna punkt. OM BEVILLNINGEN Å PRIVATBANKER. 1 första kammaren uppstod en längre öfverläggning i fråga om tvenne af utskottet afstyrkta motioner rörande beskattning å de enskilda bankernas sedlar; Grefve C. G. Mörner, hrr Schartau och L. T. Almqvist uttalade den åsigten, att ifrågavarande beskattning borde införas, ty dels skulle genom densamma uppstå en jemnare fördelning af den på bankinrättningarna hvilande skatt, dels skulle ock derigenom undvikas de faror, som de enskilda bankernas sedeilutgifningsrätt innebure för landet. På grund häraf yrkade nämnde ledamöter återremiss, i den syftning att utskottet skulle inkomma med ett annat förslag, uppgjordti öfvereusstämmelse med en af hr Almqvist reservationsvis afgifven. framställning; om sädant tillägg till bevillningsförordningens 7, mom. 1, att afdrag för bevillvingsoch kommunal-afgifter, som komma att den skattskyldige för året påföras, icke få från dess beskattningsbara inkomster afräknas. Utskottets hemställan understöddes deremot af frih. af Ugglas, hrr Bennich, v. Koch och Wzern, som ansågo den ifrågavarande beskattningen icke vara med billighet och rättvisa förenag och innebära ett frångående af den hittills följda principen för bevillvings utgörande. I samma rigtning yttrade sig hr Wallenberg, som i de framställda förslagen icke kunde se annat än ett försök att skada de enskilda bankerna, och önskade, att de, som af ett eller annat skäl önskade se dessa inrättningar aslopades, måtte söka vinna sitt mål på banklagstiftningens väg, . men ej sträfva att underminera en affärsrörelse, som hölle sig fullkomligt inom laglighetens gränser: Vid anställd votering blef utskottets förslag antaget med 68 röster mot 20. I andra kammaren öppnades öfverläggningen angående detta ämne af hr Medin, som yrkade återremiss å utskottets betänkande, under yrkande, att utskottet måtte taga under förnyadt öfvervägande hans motion i ämnet. För återremiss talade äfven hrr Werner, Pettersson, Ivarsson, Jöns Pährson, grefve Posse, hrr P. Andersson; Rundbäck, Key, Agardh och Svanberg; af hvilka hr Werner yrkade bifall till frih. v: Schultzeuheims i enahanda ämne väckta motion, samt grefve Posse önskade att den af hr Almqvist vid utskottets utlåtande fogade reservation måtte bifallas. Hr Agardh framställde ett särskildt förslag, hvilket han önskade att bevillningsutskottet måtte taga under öfvervägande. Detta förslag gick ut derpå, att de sedelutgifvande bankerna skulle åläggas till staten betala en bevillning af 590 af nettobehållningen; men att någon ökad kommunalafgift icke skulle utgå med anledning af denna bevillning:; Samtliga talarne ansågo de sedelutgifvande bankerna väl tåla vid ökad beskattning och funno beskatw ningen rättvis och billig. Till stöd för den ökade bevillningen åberopades dels den stora fördel som banker egde genom privilegiet att utgifva sedlar; dels den förlust, staten finge vidkännas derigenom, att dessa banker konkurrera med riksbanken. För bifall till utskottets afstyrkande af ofvannämnde motioner uppträdde deremot hrr Hedlund, frih: Liljenerantz, Kinmansson; Murn, grefve De la Gardie, hrr Swartz, Kock, Lindström och Otterström. Sistnämnde talare framhöllo hufvudsakligen, att den ifrågaställda beskattningen vore orättvis och godtycklig; samt att; om man önskade inskränkning i privat bankrörelse, sådan inskränkning skullc beredas genom förändrad lagstiftning, men icke RE RM SEEN TA SNDENENT ES i FP ob L 8 lafaunrndstadana högra