Dagens Nyheter – 11 april 1867, sida 2

Vid nästan de flesta föremål; som mötte hans ögon, var något minne; sorgligt eller gladt, fästadt. Och -då: han :varseblef dessa föremål, genomlefde han. i inbillningen mången stund, för längesedan flydd: Många af de gamla skyltarne öfver butikerna voro försvunna; och nya hade intagit deras plats. Bodarne hade ombytt egare. Men flera skyltar voro desamma som fordom och bland dessa fanns det en, som i synnerhet tilldrog sig Franks uppmärksamhet; På denna stod namnet Pestleton. Frank stannade utanför den butik; i hvilken han tjugufem år förut inträdt såsom sökande till en ledigvorden springgosseplats: Han ihågkom lifligt det samtal han vid detta tillfälle hade med herr doktorn och huru bedröfvad han blef öfver det olyckliga resultatet af sitt försök. Han kunde icke afhålla sig från att inträda i boden och beslöt köpa några småsaker, för att ha en förevändning för sitt besök: Då han kom in; häpnade han. Butiken var precis likadan som den varit vid det nyss antydda tillfället. Samma flaskor stodo på samma hyllor; och samme hr Pestleton satt vid samma disk; Några köpare befunno sig derinne; och herr Pestleton som aldrig teg, då han hade någon att tala vid, språkade såsom vanligt så fort det var honom möjligt; d. v. s. mycket fort. När han fick se en fin herre nalkas disken; steg han upp, för att gå honom till mötes. Nu först märkte Frank att herr Pestleton icke var sig alldeles lik. Tiden hade förändrat äfven honom: Ehuru hans ansigte var temligen väl bibehållet; kunde man tydligen se att föga