Dagens Nyheter – 10 april 1867, sida 3

landen från allmänheten. Högädle Herr Redaktör! Då notarius publicus Sven Wessberg ansett tillständigt, att i den artikel, som finnes i D. N. för denna dag och hvari han eljest lemnar förklaring öfver dröjsmålet med vinst listornas utgifvande vid Tillfälliga lotteriet, tillvita mig sanningslöshet, nödgas jag, ehuru ogerna, ånyo uppträda i denna sak, för att visa hvem som i detta fall har rätt. Notarius publicus Wessberg har väl förklarat mina uppgifter sanningslösa, men icko gittat framhålla en endaaf dem, med hvilken sådant varit förhållandet, hvarföre det synes mig något vågadt att så tvärsäkert framkasta beskyllningar om osanning och vrängda framställningar. De uppgifter jag haft äro följande: att komiterade åtagit sig offentliggöra vinstlistorna i nästutkommande tidning; härom kan en hvar se på lottsedlarnes baksida; att i tidningarne derefter uppgafs det tiden för dessa listors utgifvande uppsköts till b örjan af den efter dragningen nästföljande vecka; detta synes af hufvudstadens dagliga tidningar för lördagen den 30 mars; att i kollektionerna på torsdagen uppgafs att listan, enligt erhållet meddelande från komiterade, skulle fås sednare på aftonen; detta är jag villig leda i bevis för notarius publicus, om han så åstundar, hvarföro redaktionen benäget torde möoddela honom min adress, då ban sådant begär; och att sistnämnde dag på eftermiddagen ett anslag på dörren till tillfälliga lotteriets lokal tillkännagaf, det vinstlistorne icke förr än lördagen den 6 april efter middagen kunde utlemnas äfvensom att vinster ej utlemnades innan vinstlistorna hunnit tryckas; detta anslag, som jag med egna ögon sett och helt säkert flere af allmänheten än jag, lära komiterade hvarken vilja oller kunna bestrida, likasom notarius publicus Wessberg icke heller förnekat att det funnits Några andra faktiska uppgifter — och endast om sådane lärer det kunna vara fråga då talet här är om sanningslöshet — har jag icke haft; jo! det var sannt jag tillät mig verkligen kalla de der underrättelserna på lotternas baksida för Spekoralier. Då ett dylikt yttrande väl egentligen är en reflexion, men i förevarande fall, der någon meningsskiljaktighet derom icke torde ifrågakomma, antager karakteren af ett faktum, ber jag att för dess riktighet få citera underrättelserna 1:0 YVinsternas antal förhåller sig till lotterna som 2 till 4 (hvarföre icko lika gerna som 113 till 2267). 2:0 Vinsternas sammanlagda värde uppgår minst till 23 af vinsternas totalbelopp (vinsterna äro värda minst 23 så mycket som de äro värda); hvarjemte mindro oegentligheter förefinnas i återstående 3 punkter: Do öfrige reflexiomer jag tillåtit mig, af hvilka den, att man icke hade skäl antaga, det listorna ens på lördagen skulle komma ut, visat sig till alla delar riktig, torde jag icke behöfva försvara; ty den som läser dom eger derom döma efter sitt bästa förstånd, således äfven notarius publicus Wessberg, men omdömen är man icke berättigad kalla sanningslösa, väl enfaldiga, om svagt förstånd vittnande eller dylikt, och den vigt jag tillmäter ett sådant omdöme kemmer att bero på den kompetens jag tillerkänner den dömande samt är följaktligen i detta fall ringa, eller, för awt icke göra mig förtjent af beskyllningen sanningslös, ingen. DA notarius publicus Wessberg förklarat, det syftemålet med min artikel skulle vara att framkomma med ett orättvist klander mot komiterade, är detta väl, sksom beroende på hans uppfattning, icke gerna mig möjligt att för honom vederlägga; men då ingen bör vara närmare om att förklara syftemälet med min artikel än jag sjelf, får jag för andra, som äro fria från förutfattade oriktiga åsigter bärom, tillkännagifva, att det var för att framhålla det med rätta klandervärda uti att dag efter dag narra allmänheten april, som jag var nog srask att skrifva min artikel, hvari jag icko med ett ord klandrat den långsamhet, hvarmed vederbörande gått till väga, utan ondast den brist på uppmärksamhet mot allmänheten som den uraktlåtna infrielsen af gång efter annan gifna, låt vara förhastade, löften och förbindelser ådagalade. Det föreföll mig nemligen som om, äfven med den ringa insigt i proportionsläran, hvarom underrattelsen 1:0 vittnar, det bort låta sig göra att ätminstone efter 2 dagars träget arbete med vinstlistorna, med ledning af hvad som på denna tid medhunnits, uträkna hvad tid hela arbetet skulle medtaga och derom med ens i tidningarne underrätta allmänheten. Slutligen får jag nämna att min anonymitet torde för tänkande folk kunna förklaras ur annan grund än den notarius publicus funnit såsom den enda sannolika; den skulle ju möjligen kunna härröra af en känsla, motsatt den som synes hafva framkallat notarius publicus Wessbergs offentliga. att icke säga officiela uppträdande — känslan af egen obetydlighet. Stockholm den 9 april 1867, —mM— Ö FR Medde