Dagens Nyheter – 10 april 1867, sida 2

Åres ISIR NR KÄNNA ANT RNE LIKES jag genast begilver mig till thebordet. Du sade ju sjelf nyss att theet väntar. Det blir kallt som is, om jag icke skyndar mig; och dessutom kan det hända att min hustru låter bära ut hela anrättningen och duka af bordet; troende att jag icke har någon aptit i dag: — Nej men, kära pappa, invände den unga flickan. Hon hann icke säga mera, förrän herr Freestone försvunnit ur rummet, och Frank Thornway stod ensam framför henne, — Det är icke värdt att ni håller theet varmt åt barnen, Jane, sade herr Freestone helt lugnt till sin fru, utan att gifva akt på den något sura min, hvarmed hon; som, efter hvad hon sjelf yttrade, var sutväntade till följd af det långa dröjsmålet, mottog honom; då han iaträdde i matsalen: Medan han ihällde theet, tillade han: — Jag har gifvit dem litet att göra; och det dröjer väl en halftimma; ja kanhända ännu längre, innan de få tid till att tänka på att intaga någon föda: Behöfva vi väl säga att den af herr Free stone omtalade halftimman blef mycket lång; eller att Frank, då han ändtligen gick ut ur det lilla, oansenliga rum, i hvilket han så ifrigt arbetat många timmar dagligen under mer än ett tiotal af år, kände sig stoltare och gladare än någon kung, då han lemnar sitt palats? Hans lefnadsdröm var förverkligad; Lucy Freestone hade lofvat honom kärlek och trohet in i döden. En klok författare uppehåller sig icke länga med sjelfva slutscenen i det drama han fram; ställt för sina läsare; Såfsnart han blott börs