Dagens Nyheter – 10 april 1867, sida 1

Jag kunna få af honom. Eljest finnes verkligen ingen utväg för mig att erhålla några kontanter... Jag skrifver genast till honom: Han satte sig ned vid pulpeten och skref i största bast följande biljett: cMin bäste herrel Som jag har en vexel att inlösa i dag och ett större belopp, som jag väntat skola inflyta på. förmiddagen, ännu icke kommit mig tillbanda, finner jag mig nödsakad anhålla att ni behagade i afräkning å den summa, ni är mig skyldig för levereradt virke, sända mig 300 pund med budet. Skulle någon differens visa sig vid mätningen, hvilket jag icke tror, blir I den till fullo betäckt af skillnaden mellan det nu begärda och det förut oss emellan öfverenskomna beloppet, Vi få någon dag längre fram tala vidare med hvarandra om saken: Jag är, min herre, er tillgifne Robert. Blackburn. Han hade just afskickat sin springgosse med denna skrifvelse, då Jjudet af högtidsklockor nådde hans öron. — Jag önskar att S:t Martin-tornet rasade i detta ögonblick och förde, med sig alla sina klockor och ringare, sade han i. bitter ton. Det. är Carelys bröllopsfest, som firas! Jag kommer ihåg, man har berättat mig att han skulle gifta sig i dag. Afven han, en person, som befunnit sig i en så förtviflad ställning, går om; mig här i verlden: Han har kommit hem rik, gifter sig med den flicka han älskar och bosätter sig i sia födelsestad, der han säkerligen. skall. föra ett mycket angenämt lif. Och tänk på mig i stället! Man kan verkligen bli galen, när man, anställer denna jemförelse,