Dagens Nyheter – 9 april 1867, sida 1

Motsatsernaa Radlighet varar långst. (Forta. från föreg. AF.) Frank försökte svara; men herr Freestone låde sin hand på hans arm och fortfor: — Alltsedan ni: fick den befattning ni nu sköter, ha mina affärer gått bättre än förr. Ni har, då jag varit borta, haft tillsyn öfver Bela mitt: etablissement; och jag har funnit att ni fullkomligt ersatt mig sjelf. Jag har kunnat lugnt anförtro allt åt er, emedan jag vetat att jag icke haft att befara hos er någon likgiltighet eller försumlighet: Cleverdon var visserligen lika skicklig som ni, men hos honom fattades just det som ger er ert största värde. Det skulle derföre kosta ofantligt mycket på mig att skiljas från er; ty jag håller af er såsom vore ni mitt eget barn. Jag skall således antaga ert anbud; ni må stanna qvar — men icke i egenskap af min kassör, utan såsom min komparijon. Ni vet att jag är envis; och att det tjenar till intet att söka taga ifrån mig hvad jag en gång fått i mitt hufvud. Ni är en arkitekt, som redan vunnit ett ganska stort anseende, och det kan icke sägas vara nåkon synnerlig heder för er; att blifva kompänjon åt en byggmästare som ingenting eger. Tvärtom är det jag som bör vara hedrad, och jag skulle icke ha framställt detta förslag, såwida det icke inneburit den enda möjlighet; som finnes för mig, till att få ha er qvar: