Dagens Nyheter – 9 april 1867, sida 1

RS OMR O--—rärs—Xm—O XRXREORXRLOORRSSOROOOOIOORROKOE——— Det särskilda utskott; åt hvilket riksdagen uppdragit att utlåta sig öfver de väckta motionerna om införande af ett mera utsträckt nationalbeväpningssystem eller om andra förändringar i den nuvarande organisationen af landtförsvaret; har, såsom vi förut berättat, öfverenskommit om det förslag, det skall afgifva till riksdagen, och detta förslag blir snart fullständigt bekantgjordt. På förhand Kar man erfarit, hvad som visserligen icke lärer öfverraska någon, som. känner att utskottet till stor del består af militärer, att utskottets förslag till omdaning af armeen upptager er ökad kostnad för densamma at omkring två millioner. rdr om året. Det är alldeles exempellöst, när statens embetsoch tjenstemän skola föreslå någon reorganisation, att detta göres utan att begära mera pengar. Detta är ofantligt mycket beqvämare, behagligare och indrägtigare än aw utfinna utvägar att åstadkomma större verkan med mindre utgifter. Något som deremot högeligen kommer att förvåna äfven dem, som veta att utskottet har så många militära ledamöter, är det, att utskottet föreslår att lifgardet till häst skall uppsringas till större styrka än det har, nemligen från 400 till 600 man. — Ingen händelse i sednare tidens krig synes rättfärdiga ett yrkande på kavalleriets förökning. Rytteriet har icke i något afdessa krig spelat annat än en mycket underordnad roll. Hvarken fråa Slesvig: Holsteins slättmarker, eller från det öppna Lombardiet, och ännu mindre från det bergiga Böhmen har man förnummit något jemförelsevis nämnvärdt om kavalleriets deltagande eller om att det spelat någon framstående roll vid de afgörande tillfällena. Lika så litet var detta bändelsen i Amerika; Detta vapen har förlorat största deien af sin betydelse sedan gevär uppfunnits som skjuta 10—20 skott i minuten, hvilkas kulor träffa på 1500 alnars afstånd och hvilka sålunda fullt motväga kavallerianfallens förut egande öfverlägsenhet i hastighet. Sqvadronerna blifva numera nedskjutva af infanteriet förrän de biuna fram till det. Artilleriet och infanteriet afgöra slagen. Och om kavalleristyrkan ändock behöfde ökas i Sverge, så är det svårt att inse hvarför ökningen skulle ske på eit dyrt värfvadt regemente. Den åsigten blir mer och mer allmän bland upplysta militärer att cv: värfvade, ständigt garnisonerade regementena äro öfverflödiga och böra indragas, särdeles i Sverge, der de visserligen äro rang-regementen genom generalorder, men icke elit-regementen i -erkligheten. I Frankrike antages ingen soldat vid ett gardes-. regemente; utan att han förut tjenat länge. och väl i linien, och en stor del af de franska gardesregementenas manskap, om icke alla, ha gjort krigstjenst i Algeriet eller annorstädes. Sammalunda med befälet. Gardesregementena bestå således der af utvaldt och mestadels krigsvandt folk: Men i Sverge rekryteras de värfvade regementena bland bonddrängar — liksom de indelta regementena — eller bland gesäller som fira frimåndag, och de äro således från början åtminstone icke bättre sammansatta än landtregementena. Genom längre tjenstgöring blifva de sedan visserligen mera öfvade än dessa, men öfmingen inskränker sig väsendtligen till förvärfvande af större färdighet i handgrepp; och hvad de vinna häruti, det förlora de i moralitet och krafter genom sin sysslolöshet mellan öfningarne, sitt för kropp oeh sinne förderfliga postande; samt det lätta tillfället och de många frestelserna fill superi och andra laster: NT RT NNE NNK I 3 KHIGTNTLSIEVAND STTT