Dagens Nyheter – 9 april 1867, sida 1

Går ni in på vilkoret? I annat fall måste vår gemensamma verksamhet upphöra: — Ni framställer er sjelf och er ställning till mig i en alldeles oriktig dager, min ädle principal, svarade Frank. Men jag vill icke tvista med er. Jag vill icke heller motsätta mig er önskan att jag må blifva er kompanjon; ty jag vet att jag derigenom skulle såra er: Måtte jag blott kunna göra mig förtjent af er välvilja! ;. Nu till en annan sak. Ni nämnde nyss, att ni skulle nödgas underkasta er den förödmjukelsen att bedja era kreditorer om anstånd: Det skall ni icke behöfva. BSåsom ni vet, har Carely nw kommit tillbaka och har med sig en betydlig penningsumma: Han är i förlägenhet för, huru han skall få sitt kapital någorlunda väl placeradt. I går erbjöd han mig ett lån, för att sätta mig i tillfälle att börja egen rörelse; men jag afslog anbudet. Jag är säker om att han skall känna sig obe skrifligt lycklig öfver att kunna hjelpa sin gamle mästare, hvilkens godhet han under de många år af lidanden, som förflutit sedan han lemnade Stamford, icke förgätit. Han skall låna penningarne åt mig, om ni heldre vill det; och jag tviflar icke på att vi framdeles skola kunna till fullo honorera den förbindelse vi ikläda oss till honom. Tårar fuktade herr Freestones ögon; då han svarade: — Det är verkligen ingenting att klaga öfver, att man ibland drabbas af olycka; ty i nödens stund lär man känna sina vänner. Ni skall bedja Carely göra mig ett besök. Hans hjelp är tillräcklig, för att draga mig ur den klämma, hvari jag råkat; och jag har ingen