under Italiens himmel, der solen kunde tränga in i de små kyffena, utan våra konstnärer behöfva ulltför väl de ljusa salar med höga fönster, som det nu vore meningen att skaffa dem. Föröfrigt, om något formfel här vore begånget, vore tal., för sin ringa del beredd att derför gifva regeringen föll decharge och ansåg högst obefogadt att, såsom r De Mar6 föreslagit, för en sådan småsak försätta i anklagelsetillstånd en regering, som landet har att tacka för så mycket. Frib. Lliljenorantz förklarade sig ämna, när tillfälle dertill blir, inlägga sin protest mot den ministerens oantastlighet, som här proklamerats. Hemställde för öfrigt till hr Hedlund, om det vore lämpligt att begagna alla tillfällen att komplimentera regeringen, då de som ej kunna hysa en lika oblandad beundran, äro af grundlagens bud förhindrade att inlåta sig i svaromål. Hr Hierta tackade hr Hedluad för hans komplimenter mot sina stockholmsvänner och lyckönde kammaren att ha bland sina ledamöter en person som hade en så säker måttstock på hvad som vore klokt eller icke. Hr Jöms Påhrson afstod från sitt förra förslag och yrkade återremiss. Utskottets förslag bifölls utan votering (A.B.) Samanträdena i lördags afton. Första kammaren Till behandling företogs statsutskottets utlåtande JA 46 angående föreslagna bidrag till vägoch vattenbyggnadsföretag, vattenaftappningar m. fl. dylika föremål. I afseende på förstalpunkten, hvari hemställes om bifall till k. m:ta proposition om anslag af 150,000 rdr till nya vägar och väganläggningar, afsåg frih. Sprengtpertem, med hvilken hrr Sohartau och Heykensköld instämde att anslaget borde nedsättas till 75,000 rdr. Under förmenande, att landstingen vore de auktoriteter, som uteslutande borde hafva med bithörande frågor att skaffa, yrkade frih. O. A. Raab, grefve ÅA. EH, Hamlltom, hrr vy. Kook och Storohenmfelt afslag å utlåtandet, som deremot förordades af frih. al Ugglas, hrr Fåhreaus, Solander, E. W. Nordeufelt, B. V. Almqvist m. fl., och som äfven, efter det genom votering med 60 röster mot 22 till kontraproposition blifvit antaget frlondet å afslag, bifölls med 66 röster mot 17. Derpå godkändes utan anmärkningsvärd diskussion följande punkter: 2.0 tillstyrkande äskadt anslag till åtskilliga vägar i Westerbotten och Westernorrlands län; 3:0—8:0o afstyrkande anslag till omläggningaf Serarp-Hvetlandavågen, till återstående väganläggning mellan Piteå och Arvidsjaurs kyrka, till den Westernorrländska kustvägens delvisa omläggning; 6:0 till väganläggning mellan Lejpojerf och Gellivara kyrka, till vägar mellan Dorothea och Asele kyrkor, samt mellan Båstad och Engelholm; 9:0—11:0, tillstyrkande bifall till hvad k. m:t ökat för hamnoch brobyggnader; 12:0 och 13:o, förordade anslag till kanalanläggningen mellan Vestra och Östra Silen samt till Kinda båtled; 14:o afstyrkande väckt motion om medel till Röräns upprensning. Deremot afslogs den följande punkten, hvari föreslogs en skrifvelse till k. m:t rörande frågor om upprensning at Bagmaatäket. Efter en längre diskussion rörande 6:de punkten, tillstyrkande anslag 120,000 rår till åtskilliga uppgifna myrodlingar och vattenaftappningar i de norra länen, antog kammaren med 30 röster mot 24 ett af hr Faxe föreslaget arrendement, åsyftande, att till k. m:ts disposition skulle ställas ett belopp af 120,000 rår att i allmänhet användas till sädana myrutdikningar och vattenaftappnpingar, som afse att minska frostländigheten. Utan diskussion godkändes de sista fem punkterna, hvari hemställes: om bifall till k. m:ts proposition rörande anslag af 50,000 rdr till myrutdikningar och vattenaftappningar i öfriga riket; om afslag å begäran om medel till vattenafledningsföretag inom Jönköpings län; om beviljande af 30,000 rdr till upprensning af Lidaån och 11,000 för upprensning i Ume elf samt om afslag å väckt motion rörande statsanslag till upprensning af vattendraget från Avxrvidstorp till sjön Kalfven m. m. Andra Kammaren Diskussionen om sätt att fylla bristen i riksgäldskontorets tillgångar fortsattes. Hrr Lönnberg, Lindström, Svensen, P. Nilsson i Espö; v. Troil, Indebetou, Key, de Mare, Dojfsen, Otterström, Ribbing, Hierta och Muren yttrade sig om saken. Man diskuterade egentligen om, huruvida det behöfliga lånet skulle bli inhemskt eller fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas att upptaga lån vare sig inom eller utom landet: De talare, som ville att lånet skulle bli inhemskt; fästade uppmärksamheten på följande förhållanden: genom att oupphörligen upptaga mindre lån utomlands förstöra vi vår kredit, och erfarenheten har visat att hvarje nytt lån blir dyrare än de föregående; det finnes en mängd kapitalister i landet; som vilja låna ut pengar, men icke kanna det, emedan de lånesökande äro personer, hvilka ej ha kredit; men som villigt skulle låna åt staten; och det är bättre att höja tullen på kaffe och socker m: m, än att utomlands skuldsätta oss, icke allenast för framtida jernvägsanläggning utan ock för betäckande af riksgäldskontorets redan varande brist. De talare, som ville ätt man icke skulle binda bänderna på riksgäldskontorets full mäktige, trodde icke allenast att ett inhemskt lån skulle bli mycket dyrare än ett utländskt — ty om landets kapitalister veta att penningarne nödvändigt måste upplånas inom landet; så stegra de sina pretentioner — utan äfven att det skulle bli omöjligt att få ett så stort inhemskt lån, att behofverna blefve fyllda. En mängd olika meningar yttrades om sjelfva det belopp, som borde upplånas: Hr Hierta ansåg stt man ej behöfde låaa mera än 4!a millioner; hr Muren förklarade det klokaste vara att kon