Dagens Nyheter – 6 april 1867, sida 3

— Bådant är verkligen förhållandet, återtog herr Freestone. Men naturligtvis är detta sagdt oss emellan och bör icke komma till någon annans kännedom. Ni känner redan verlden så pass mycket att ni vet det menniskorna, så snart man ger dem en vink om att en person håller på att falla omkull; täfla om hvem som skall först trampa på hans rygg. Men jag är viss om att jag kan lita på er. — Ja; utropade Frank med mycken värma; heldre skulle jag gifva mitt lif än förråda er hemlighet. — Jag tror det — jag tror det; yttrade byggmästaren med synbar rörelse: Han räckte fram sin hand, och den hårda; hjertliga och varma handtryckning; som nu följde, sade mera än ord. — Jag fick ett bref i går afton, fortfor herr Freestone,; pekande på ett af de papper som lågo framför honom på pulpeten; från min slägtinge Robert Blackburn: Hans utsväfvande lefnadssätt har omsider fört honom till randen af den afgrund; mot hvilken han under flera år direkte vandrat; Han är nu fullkomligt oförmögen att fullgöra sina betalningar . : — Jag erkänner att jag är mera ledsen än öfverraskad öfver denna nyhet; yttrade Frank. — Det är helt och hållet hans eget fel; återtog -byggmästaren; ty när jag fann mig tvungen att förvisa honom ur mitt hus; gaf jag honom en summa, tillräckligt stor för att han skulle ha kunnat dermed grundlägga sin lycka; såvida han lefvat förståndigt: Han har i stället slösat bort allt oeh är nu en ruinerad man; Men det-är icke nog härmed, må ni tro; Han råkar vara ännu djupare sjunken än