Dagens Nyheter – 6 april 1867, sida 3

slbtad, och må vi tänka så litet som möjligt på hans fel. Denna oväntade underrättelse förstummade Frank helt och hållet. Under flera minuter yttrades icke ett enda ord: Härefter återtog herr Freestone: — Ni har varit uppriktig mot mig; Thornway, och jag tackar er derför. Jag är glad öfver att ni meddelat mig sanna förhållandet; ty jag bekänner att det skulle ha smärtat mig att tänka; det ni lemnat rig af egennyttiga motiver. : Men hvarföre sade ni icke genast allt? — O! herr Freestoue, undra ej öfver att jag tvekade att tillstå för er hvad jag sjelf, alltsedan jag kom underfund dermed; icke kunnat annat än på det aldra högsta ogilla. Hon står ju så högt öfver mig ::: — TI hvilket afseende? I fråga om förmögenhet, menarni förmodligen: Men det hän-derblott alltför ofta att affärsmän; som äro rika den ena dagen; finna sig ega intet den andtä; och — härvid gjörde byggmästaren ett svagt försök att le — jag skall nu bevisa denna sats -med ett exempel. Ni har talat oförbehållsamt med mig; detsamma vill jag göra med er. Ni mins att jag nyss nämnde att jag, om ni icke sjelf förklarat er vilja lemna er plats på mitt kontor, skulle ha sagt upp er; Detsamma upprepar jag nu: Vi måste skiljas, icke derföre att jag tror er vara i stånd till att uppföra er på ett mindre passande sätt mot min dotter; utan helt enkelt emedan jag icke längre har råd till att bålla mig någon kassör: — Hvad menar ni? utropade Frank i en ton af den yttersta förvåning.