Dagens Nyheter – 5 april 1867, sida 2

— Detta tal är er värdigt, utropade Lucy; och hennes ansigte strålade så som det ej gjort på många månader. Stödd af honom skall ni snart blifva sådan edra bästa vänner önska se er: — Ja, sade Gaylove för sig sjelf, sedan han blifvit ensam; hon har rätt. Det blir påkostande men det är bästa sättet: I främsta rummet måste jag dock rangera saken med Blackburn. LXXVI. Herr Robert Blackburn tröstade sig efter några timmars arbete med ett glas vin och en cigarr uti ett litet rum som stod i samband med kontoret och kallades gemenligen skomiterummet; ehuru komit6-ledamöterna der vanligtvis diskuterade ämnen, hvilka hade lika litet sammanhang med affärer som vinglaset med en vexel. Han satt försjunken i djupa tankar, när dörren öppnades, och Gaylove, som var en ibland de få hvilka hade privilegium på att beträda denna helgedom; steg in: Blackburns ansigte mörknade för ett ögonblick, men ljusnade straxt, och i en väalig ton sade han: — Hvad ni ser handfallen ut. Hvad står på? — Ingenting, så vidt jag vet, svarade Gaylove. Jag kan blott icke anskaffa penningar till inlösen af vår vexel, och den är; som ni vet, förfallen i morgen. i — I morgon, utropade Robert; ja, min själ; tror jag ej att ni har rätt! Hvad tiden går.