Dagens Nyheter – 4 april 1867, sida 2

Han skref hastigt brefvet och sade för sig sjelf, då Kan förseglade detsamma. — Om jag skickar det mu, har jag svar i qväll. Han skall; vill jag Hoppas, gifva mig ett lån; i annat fall är det ute med mig. Nu till vexel-affären! Jag måste genast gå till Robert oeh bedja Honom sköta dem saken. Men först skall jag fukta strupen. Han hade just fyllt ett glas, då i detsamma dörren öppnades och Lucy Freestone stod framför honom. Hans första tanke var att söka gömma glaset, den andra att det vär för sent, den tredje att han hade rättighet att göra som klan ville: Han bjöd henne derför en stol; antagande ett så obesvärädt sätt; som Han för tillfället möjligtvis kunde, och mumlade, då han såg att henneg ögon alltjemt voro fästade på glaset, några ord om ett obetydligt illamående och att han betöfde stärka sina nerver. Säg ingenting till ert försvar, Edvard, utropade Lucy. När som helst är det en ful vana att förtära starka drycker; men så Här dags på morgonen — oh — fy dåt Hon anade ej att detta icke var det första, ej heller det andra glaset, Kennes trolofvade på denna morgon hällt i åt sig. — Jag sade ju att jag ej mår väl; yttrade Gaylove i snäf ton. — Jag kän se det, svarade Lucy, betraktande honom oroligt. Jag borde hafva sett det genast på ert ansigte; Hvad er hand är feberhet! Ack; Edvard; ni måste varX mycket sjuk: Gå för all del till sängs och skicka efter läka: ren; jag vill stanna här och vårda er: — Nej, nej: Oroa er ej; Lucy; sade Gay: