Dagens Nyheter – 4 april 1867, sida 2

nr ATA med förkärlek uppsöka ett ämne som ni vet plågar mig, alldeles likasom ville ni tvista med mig. — Edvard, ni är orättvis emot mig, utropade Lucy, i det tårarne framstörtade ur hennes ögon. Jag är endast orolig för er och mig: Himlen är mitt vittne att jag ej vill tvista med er. — Jag hoppas det, fortfor han med ännu större bitterhet. Kom ihåg att ni är min. Inför Gud är ni min, och tusen fiender till trots skall jag göra mina anspråk på er gällande. Akta er, Lucy, att söka bryta vår förbindelse: Ni skall då störta mig och er lika säkert som jag krossar detta glas. Med dessa ord slungade han glaset i golfvet så att det slogs i tusen bitar. Förskräckt af hans våldsamhet,; sjönk Lucy; utan att kunna säga ett enda ord, tillbaka i stolen. Inom ett ögonblick undergick Gaylove en plötslig förändring, Han störtade på knä för henne och bad om förlåtelse i de mest passionerade ordalag. — Jag är ett vilddjur; då jag så kan skrämma er, säde han; jag har ej velat göra det; men blott tanken på att förlora er gör mig galen. Jag vet att jag ej är er värdig, men jag älskar er ju med den mest brinnande kär lek; och om jag förlorar er, slocknar den enda stjernan på mitt lifs mörka himmel: Lofvä att ni blir mig trogen; att hvad helst än må hända, ni följer mig! Lofva mig det eller jäg kan ej svara för mig sjelf. (Forts:)