Dagens Nyheter – 4 april 1867, sida 1

6652 T7566cGÖ5 7ls1tjt ee s6i Då Edvard Gaylove erhöll detta sednare bref; var Robert hos honom: Denne uppmanade honom att estå på sin rätte, att icke låta lura siga, att på ett lämpligt sätt afsnäsa de oförskämda herrarnea o. 8; Vv. Gaylove var sjelf särdeles förbittrad öfver skrifvelsens innehåll och till följd deraf ännu mera än vanligt böjd för att lyssna till sin s. k. väns dåliga råd; Utan att besinna följderna, lät han derföre förleda sig till att afsända ett nytt bref; hvari han tog sig; om möjligt, ännu högre ton än i det föregående. Han gaf tillkänna att han för sin del icke hade någonting emot att låta lagen döma mellan honom och hans vederdelomän; ty han och icke de hade rätten på sin sida. Det blef också rättegång utaf. LXXV. Någon tid efter afsändandet af det sista brefvet emottog Gaylove en skrifvelse, som iinehöll att dom blifvit fälld och att han var dömd att med det snaraste betala en större ersättningssumma. Samma olyckspost medförde äfven ett bref ifrån hans enträgnaste fordringsegare, hvilkens tålamod slutligen blifvit uttömdt; och som nu hotade att draga saken inför rätta; om han ej fick pengar i stället för tomma löften: — I sanning en angenäm morgon! sade Gaylove i bitter ton. Han kastade brefven på bordet, likasom för att på dem utösa en del af sin vrede och betraktade dem oafbrutet under några minuter. — Hvad skall jag göra? mumlade han;j Jag