Subskriptions-anmälan om em Lärobok 1 kortskrifningskonst, af G. TAUBE, ämnad att från trycket utkomma, så vida ett så stort antal exemplar deraf subskriberas, att ; den kan utgifvas utan förlust. Å denna bok i stort oktavformat, innehållande 92 gidor Tabeller i stentryck samt omkring 160 sidor i boktryck, kan subskriberas å uti bokhandeln eller möjligen äfven annorstädes tillgängliga listor intill slutet af april månad innevarande år, hvarefter den under ofvannämnda förbehåll med görligaste första tillbandabålles respektive subskribenter, emot ett pris af Fem (5) Riksdaler Riksmynt, hvilket af flera skäl är och kan vara vida under det, som måste åsättas arbetet, om det skall kunna lemnas i bokhandeln utan förut vunnen visshet om tillräcklig åtgång. Rörande utvecklingen af denna konsti allmänhet och fördelarne hos det nya system, som i ofvannämnda Lärobok är antaget, hänvisas till JF 662 af denna tidning. Att kortskrifningskonsten på flera ställen utomlands erkännes vara ett särdeles verksamt medel, till och med för sjeliva arbetaren, till hastigare befrämjende af ökadt vetande och dymedelst till större och mera spridd allmän bildning, synes af efterföljande utdrag ur ett bref, som jag haft glädjen erhålla från föreståndaren för Stockholms Slöjdkola Kaptenen och Ridd. Herr AM. Björkman, 8 G. TAUBE. Föreläsningar äro under vissa vilkor, utan gensägelse det billigaste sätt att bibringa bildning och vetande. Ju större åbörarnes antal är, ju mindre blir den relativa undervisningskostnaden och på samma gång, ju större blir sannolikheten, att ordets utsäde faller i någon bördig jord, och det talade ordet verkar dessutom på ett vida mera lefvande och på uppfattningen inflytelserikt sätt än detsom ur bok mäste inhemtas. De bäst begåfvade bland åhörarne, af hvilka en del måhända annars qvarblifvit i sin okunnighet, uppfångas af föreläsningens stormaskade nät och ryckas framåt, erbållande, om ej annat, åtminstone kraftiga väckelser att, genom studium på egen band vidga sina insigter i det ämne, hvaraf de kände sig så lifligt intresserade eller med hvilket de funno att deras praktiska verksamhet stod i ett så nära samband. Det var just på det Slöjdskolans föreläsningar sålunda skulle medföra all önskvärd nytta för dess lärjungar, som jag i mitt förslag till undervisningsplan redan 1865 förordade införande af Stenografien, enär man, rättvist nog, klagar öfver att offentliga föreläsningar, i sypnerhet för ett med hänsyn till bildningsgraden, blandadt auditorium, icke gifva valuta för hvad de kosta, emedan hos en del bland åhörarne blott obetydligt, och detta ofta nog skeft uppfattadt, i minnet qvarstannar af hvad under föreläsningen blifvit meddeladt. Detta kunde genom kortskrifningskonstens allmännare spridande, om icke helt och hållet förebyggas, dock i väsendtlig mån motverkas; att förtiga alla de fördelar som i andra riktningar, deraf skulle uppstå. Denna öfvertygelse grundar jag dock icke allenast på en simpel slutkonst, utan till en del på egen erfarenhet, men företrädesvis på den man i utlandet uppgifvit sig hafva vunnit, efter att hafva allmännare infört det stenografiska anteckningssättet för att göra föreläsningarne, isynnerhet de offentliga, mera fruktbärande. Och att man der sträfvar efter att i allt vidare kretsar utbreda kännedomen om denna konst, kan jag bestyrka genom att förete med detta läroämne riktade undervisningsplancr icke allenast för högre tekniska läroverk, såsom Polytekniska skolorna i Dresden, Minchen och Wien utan ock för de mindre förnäma, såsom yrkesskolan i Mäönchen; men, hvad som är mest betecknande, äfven för skolor, sådana som Handtverkareföreningens Söndagsoch Aftonskola i Chemnitz, som emottsger och, på föreningens eller med dess medlemmars, i egenskap af lärare och föreståndare, gratis lemnade bistånd, undervisar 1,700 lärjungar om året, samt Arbetarebildnings-föreningens skola i Hamburg, stående under ledning af en, utaf de föreningen tillhörande arbetarne, hvilka just begagna undervisningen i skolan, bland dem sjelfva vald styrelse. En sådan skolstyrelse utesluter intet läroämne, som är för arbetaren behöfligt, derest tillgångarne medgifva dess införande och egnar ingen kostnad åt upptagandet af något Järoämne, som är för dem öfverflödigt. De öfvar der med uppsättande af stenografiska anteckningar ej blott öfver hvad som talas på deras eget modersmål utan ock öfver mundtliga anföranden på Franska och Engelska språken, å hvilkas inhemtande synnerligen genom flitiga talöfvingar, de i denna skola lägga mycken vigt, till väsendtlig del äfven för att, under deras arbetstid i främmande länder, kunna göra sig fullständigt till godo de förträffliga, offentliga föreläsningar, som, af Frankrikes och Englands yppersta vetenskapsmän, i dessa länder hållas. Det är för mig en stor tillfredsställelse att få enskildt och offentligt vitsorda dessa förhållanden, om jag derigenom skulle i någon mån kunna bidraga att fästa mina landsmäns uppmärksamhet vid angelägenheten af att sjelfva inhemta samt att på allt sätt befrämja en så vidsträckt utbredning som möjligt af kunskap och färdighet uti kortskrifningskonsten. Begagnande detta tillfälle att för Eder Herr Grefve! få betyga den lifliga erkänsla som Eder mångåriga och oförtröttade verksamhet för detta syfte hos mig framkallat och under glad förhoppning att Edra äd!a bemödanden skola krönas med framgång, tecknar jag etc. Stockholm den 12 mars 1867. ALF. BJÖBEMAN.