Dagens Nyheter – 2 april 1867, sida 2

tillfrågan icke nöjaktigt redogöra, hvarest han hade sina kläder, hvarför han affördes till polisvaktkontoret. Under vägen dit påträffades hang kläder, liggande i en portgång till huset JF 25 nämda gata, hvarest han genast påkläddes. Han uppgaf sig vara arbetskarlen Anders Petter Johansson från Ekerö socken, och då han tydligen var rubbad till förståndet, blef han i häktets sjukrum insatt, att der tills vidare vårdas. RBRådkurröäötten, Litterzatören Arnellus ooh polisen. I går fortsattes i rådhusrättens 3:dje afdelning ransaåkningen angående litteratören Arnelius, anklagad for att hafva den 27 september med våld sökt bereda sig inträde i polisdomstolen. Sedan protokollet för sednaste rätte ångsdagen, ioför de å ömse sidor tillstädesvarande parterna, blifvit uppläst och godkändt, inlemnade hr Arnelius den af honom, till denna dag, infordrade slutförklaringen, och innehöll denne hufvudsakligast följande: att hr Arnelius ansåg att genom den af honom åvägabragte, öfverlägsna motbevisning fullt styrkt vore, att han ej varit den anfallande parten, utan endast sökt, likmätigt sin goda rätt, inkomma i en offentlig domstol; att poliskonstapeln Malmqvist, det enda vittne som egentligen vittnat emot honom, måtte i anseende till sitt sväfvande och i de flesta afseende mot de öfrige stridande vittnesmål, förklaras som återgångsvittne. — Såsom bevis på sin oskuld rörande det öfvervåld, hvartill han, enligt remisshanålingarne, skulle gjort sig skyldig i polisdomstolens förmak, åberopade herr Arnelius ännu en gång i sitt skriftliga anförande det faktum, att ej ett enda af kärande parternes vittne, med undantag af Malmqvist, kunnat taga på sin ed att Arnelius knuffat och förolämpadt stadssoldaterne, eller på annat sätt förhållit sig lagstridigt; deremot hade åtta af Arnelii vittnen bestämdt tagit på sin ed, att det varit stadssoldaterne som förolämpat honom, genom att hafva användt mer våld än som varit behöfligt för att få honom aflägsnad. Herr Arnelius afslutade sitt skriftliga andragande som följer: På grund af hvad jag nu här, liksom äfven förut under rättegången andragit och med stöd af hvad under målets handläggning i öfrigt förekommit, får jag nu hos rätten anhålla, icke allenast att i denna sak blifva från allt ansvar frikänd, utan äfven att de begge stadssoldaterna måtte för deras våldsamhet vid utförandet af ordern ådömas det strängaste straff lag härför stadgar. Mot vaktmästaren Eriksson, hvilken benäget åtagit sig rolen af att vara syndabock för, och ansvarig utgifvare af den oförskämda och olagliga ordern, yrkar jag äfven särskildt ansvar, enär jag icke anser honom hafva för en dylik grof förbrytelse lidit tillräckligt straff genom den obetydliga extra judiciela penitens som poliskammaren PP: gifves hafva ålagt honom, och dessutom jag, hvilken är den rätte kärandeparten härvidlag, ej varit hörd derstädes, äfven om jag skulle medgifva öfverståthällareembetet domsrätt i en dylik sak. Slutligen anhåller jag att af Stenseyer, Andersson och Eriksson, hvilken af dem bäst gällda gitter, blifva ersatt för mina rättegångskostnader med 200 rår, en summa som icke ens uppgår till kontanta utgifterna i detta mål, långt mindre kan anses betala den tidsförlust och de chikaner, jag för dessa herrars skull måst underkasta mig, Jag vet väl att stadssoldaterne sannolikt ej för närvarande ega någon tillgång, men det kan ju lätt hända att de i en framtid komma på arbetsbus eller annan dylik inrättning, der de kunna göra mera nytta och förvärfva mera både penningar och anseende än i krigareyrket. Herr Eriksson har; deremot icke så obetydlig lön, och öfverståthållare-embetets kassor äro derjemte tillräckligt fyllda för att genom summans utbetalande för hans räkning kunna lemna en i alla fall högst ringa ereättning för hans sjelfuppoffrande nit att påtaga sig förmäns felsteg. Stadssoldaterne Andersson och Stenseyer samt vaktmästaren Eriksson bestredo de af hr Arnelius rkade ansvarsoch ersättningsanspråk; stadssollaterne å sin sida yrkade ansvar å hr Arnelius för ofredande å post. Utslag i målet afkumnas den 29 april. Dom. Korkskärarne E. H, Ekenberg och W. Woltki samt nu å arbetsinrättningen intagne f. Bjömannen CO: R. Larsson, hvilka den 27 januari, i huset AF 5 och 7 Trädgårdsgatan, så illa misshandlat en arbetskarl Andersson, att denne afsvimmat och en stund till och med antagits ha aflidit genom det honom öfvergångna våld, dömdes i går i rådhusrättens 3:dje afdelning att böta 50 rdr hvardera, samt den af dem, det bäst gällda gitte, att ersätta Andersson för dennes lidande med 60 rdr. SENSE — er ——L