Dagens Nyheter – 2 april 1867, sida 1

under det att era lidanden för min skull voro sådana; att jag nu måste rysa vid tanken derpå: En så dålig menniska jag är! Annie; kan ni förlåta mig? — OQO, ja! svarade hon varmt; af hela mitt hjerta: Glöm alltsammans: — Och om jag säger er, fortfor Carely ifrigt, att mitt hjerta ännu är er troget, att jag aldrig glömt er under min landsflykt; att äfven den grymma föreställningen; att ni öfvergifvit mig, icke förmått göra mig kall för er, — om jag säger er allt detta, kan ni då förgäta att mitt namn blifvit brännmärkt, och att jag ej har något annat att erbjuda er än detta hjerta; som alltid varit ert; samt denna hand, som ännu kan arbeta för er? — Jag kan det; svarade Annie med sakta men säker stämma; och hennes öga lågade af en blygsam eld, som gaf hennes ansigte! en öfvernaturlig skönhet: Jag kan glömma allt, utom att mi lidit oförskyldt, att ni värdigt burit detta lidande; och att det står i min förmåga att i någon mån förljufva de år ni ännu har qvar att lefva: . — Adla Annie, utropade OCarely tryckande henne till sitt hjerta, hvilken skatt var jag icke nära att förlora! Men vet då att pröfningens tid är förbi och att belöningens förestår; försynen har tillåtit mig att blifva dess verktyg häruti. Er tillkommande make är ej mer den ringe muraren utan egare till en förmögenhet, som sätter honom i stånd att bannlysa fattigdomen ur vårt hem; och hvad som är af ännu större värde: han har ej endast Gud till vittne för sin oskuld; ty den har blifvit till fullo be