Dagens Nyheter – 1 april 1867, sida 3

mk Hvarjehanda 24 Den bekante menugeriegaren KMreutzsberg var för några dagar sedan invecklad i följande 8. k. hederstvist. På jernbanan mellan Hannover och Braunschweig insteg han med cigarren i mun i en rökkupå, der redan ett till utseendet sjukligt fruntimmer tagit plats. Höfligt tillfrågar han henne huruvida tobaksröken vore henne oangenäm, och vid det jakande svaret bortlägger han cigarrstumpen. I detsamma instiger i kupen en hannoversk student, bolmande med cigarren som ur en skorsten. XKreutzberg fästade hans uppmärksamhet på att det i samma kupå sittande fruntimret befann sig illamående och bad honom följa sitt exempel och upphöra med rökandet. Men studenten åberopade sina rättigheter och anmärkte att man icke i sådana fall som detta kunde göra anspråk på undseende för sjukliga damer, hvilka rätteligen borde taga plats i kupter för icke rökare, Kreutzberg, förargad öfver detta ohyfsade både språk och beteende, lät i häftigheten undfalla sig ett yttrande, som gick nt på den erinran att man af en oxe, noga räknadt, icke kan begära mer än ett stycke kött. Studenten fann sig högeligen pikerad af denna anmärkning och framtog vid utstigandet ur kupdten sitt kort, hvilket han lemnade Kreutzberg med de orden: Vi återse hvarandra, gif mig emellertid ert adresskort. Den sålunda tilltalade ransakade sina fickor, men fann ej hvad han sökte. Men i stället gaf han den påflugne studenten en bastant örfil, med tillkännagilfvande: Der har du mitt kort, mitt namn är Kreutzberg och mitt yrke är att tämja vilda djur. Neturmärkvärdighet. I flere af Danmarks provinsstäder har på sednare tiden offentligt förevisats en hafsfru, hälften men